Den gyldene baggen

Mediadag!
Började med ett gästspel i P3 Populär. Det var Jane Austen-tema, så jag kallades in för att redogöra för Austen-filmer, tillsammans med Ulrika Kärnborg som jag gillade väldigt mycket.

Jag tipsade om Clueless (som ju är en modern version av Emma)

Sen fick jag maganfall i vanlig ordning. Typiskt eftersom jag har två deadlines idag. Men det var inte mycket att göra annat än svälja lite piller och lägga mig raklång på sängen. I två timmar.

Nu är det så dags för Guldbaggegalan. Borde vara pepp men är inte så pepp. Det brukar vara så långt och utdraget. Även de som sitter i publiken brukar se ut som om de vantrivs. Eller?
Jag borde vara pepp men nu är jag mest stressad över att jag inte hann jobba för att jag fick så ont i magen. Argh! Du ironiska liv.

Den imiterade parfymen – en deckarhistoria

Cool Water sägs vara den parfym som kopierats flest gånger i hela parfymvärlden.

Så är det säkert. Jag skulle till och med kunna gå steget längre och säga att alla duschkrämer för män som någonsin gjorts och sedan sålts i en rektangulär, svart plastflaska med ordet “sport” på är en (dålig) imitation av Cool Water från Davidoff.

Varför har den blivit så kopierad och varför har ingen ställt till en scen eller orsakat rabalder av DaVincikoden-proportioner över detta?

Hm. Vet inte.

Kanske för att förälskar man sig ett original så vill man ändå aldrig gå tillbaka till en kopia?

Det är en gissning.

För Cool Water, kopiorna till trots, förblir en bästsäljare. Om det är trots eller tack vare härmaporna vet i alla fall inte jag. Men en rolig detalj i denna gåta är att Davidoff själva också gett ut kopior – tretton stycken variationer på Cool Water till dagens datum. I stort set alla i Limited Editions som inte längre finns i handel.
Leker de med idén om att själva spela med i spelet?
Eller är Cool Water bara så fulländat manlig och sportig att hur man än vrider och vänder på den – lite mer citrus här, lite mer mossa där – så går det ändå inte att skapa något bättre än originalet?

För kolla bara på den – är inte både flaskan och färgen ett monument över den atletiska manligheten? Kolla reklamen sen. Glöm groomade metromän, detta är för klassiska testosteronkarlar som älskar att testa gränser. Davidoff tillverkar förresten tobak och fina cigarrer till vardags. Hörde jag någon säga “manligt”? Ja, det gjorde jag.

Men det trista med att vara en sportig herrklassiker på det här viset är att man så lätt blir förknippad med de billigare kopiorna istället för originalet. Lukta på Cool Water och försök att inte tänka på hur killarna i högstadiet luktade precis efter gympan, eller kön till herrtoaletten en fredag kväll på den lokala syltan.

Men de är kopior. De är Hötorgetversionerna av en L. Vuittonväska. Cool Water är den äkta varan, och känner man inte igen doften och doftfamiljen fougère är detta ytterligare en anledning att dofta på den här blå parfymen. Cool Water är fougère.

Gå nu och provlukta på det sportigaste och manligaste som finns. Låt mig få veta om ni kunde motstå impulsen att inhandla en segelbåt och en dyr dykarklocka efteråt.

Exotism

Program på tv om thailändskor som gifter sig med danska män. En matrona bland thailändskorna har mer eller mindre äktenskapsförmedling från sitt vardagsrum, och har tydligen sett till att över 500 thailändskor hittat ny man och nytt liv i och kring fiskebyn hon bor i.

En dansk med små, smala ögon pratar med en lång karl som står beredd att gifta sig med en thailändska han känt i en vecka, men som han inte lyckats prata med eftersom hon inte kan danska och han inte kan thailändska. Citatet som stannar kvar är övertalningsrepliken från den lille mannen till den långe mannen: “De är ju inte dyra i drift om man säger så”.

Och sen ytterligare en övertalningsreplik: “Du ska se vad hon kan laga till av en kyckling. Hon tar tillvara på hela kycklingen också”.

Den långa mannen går med på äktenskap.

Ett till Råd&Rön-tips

Hej! Jag undrar om du vet var man kan köpa Demeters Thunderstorm samt Dirt i Sverige?
Tack på förhand, Johan

Johan!

Skynda dig till NK, om du bor i Stockholm! Där säljs Dirt och andra parfymer från Demeter just nu på rea – två för 49 kr!
Annars hittar du dem här.

Dirt sägs vara Kate Moss favorit, förresten. Kom ihåg att Demeter-parfymerna försvinner väldigt, väldigt snabbt från huden bara. Här kommer ett Råd&Rön-igt tips på vad du också kan använda dem till: köp oparfymerat sköljmedel och ha i lite där. Roligt om lakanen luktar till exempel Mojito eller Bubbelgum, eller hur?
PS. New Zeeland doftar nyklippt gräs. Underbar.

Fler definitioner

Jag läser Sarah Silvermans bok The Bedwetter. Jag tycker att den är bättre än hennes acts. Jag är inte ett jättefan (även om “I’m fucking Matt Damon” är genialisk) men jag beundrar kombinationen söt tjej/grov komedienne.

Nå.

Boken är bättre än hennes acts, den känns genuin och äkta, den känns som hennes riktiga röst. Inte hennes komikerröst.

En parantes i detta är tanken som slår mig – jag undrar om man måste vara snygg för att lyckas som kvinnlig komiker? Tänk på saken. Är det möjligtvis då och bara då man kan tillåtas skämta på allvar, då man har “mer att ge”, än “bara” roliga skämt?

Nå, men det jag skulle komma till var hennes definition av att vara deprimerad. Eller, kanske inte definition men när hennes styvpappa frågar henne hur det känns säger hon “Som hemlängtan”.

Och här brände det till och jag tyckte att boken blev riktigt öppen och bra.

Jag har varit diagnoserad med depression två gånger. Den ena gången varade i över ett år, den andra runt ett halvår. Så igår kväll tänkte jag på hur jag skulle svarat på frågan om hur det känns (och detta kan ha bidragit till att jag inte somnade förrän framåt tre-tiden igår och därmed är rödmosig och seg idag). “Som hemlängtan” är en väldigt bra beskrivning, man längtar hem fast man är hemma. Till en lugn och trygg plats någonstans.

Jag kom fram till detta – depression känns som om någon just meddelat fruktansvärda nyheter, för bara en minut sedan. Kroppen och hjärnan har precis hunnit reagera och pumpa upp förtvivlan och stress.
Så känns det. Med skillnaden att det aldrig sjunker in eller går över. Inte under tiden man är sjuk i alla fall.

Det är mitt svar. Min definition.

Till C. Hainers minne

Någonstans beundrar jag ju Anders Rydell något oerhört. Inte bara för att han är ett genibarn, ständigt glad, ständigt lyckad och överröst med pengar, jobb och talang.
Jag beundrar honom också för att han vågar saker. Som att instifta ett stipendium i sitt eget namn. Och detta innan han ens fyllt trettio.

Jag borde också instifta ett stipendium.

Anders stipendium ges till någon som “följt hans spår”. Skulle jag göra detsamma skulle det gå till någon som…
a) förlöjligat modern konst.
b) gjort något fantastiskt roligt, som att till exempel tillverkat ett litet, litet tennisracket, satt det i tassen på en chihuahua och fotat.
c) återinstiftat det kolonialska modet med tropikhatt och khakibyxor.

Kandidater?

Men alltså…

Okej, det här är verkligen ett sidospår men Michael Jackson ska få en egen parfym. Men som med så mycket annat som rör The King of Pop så är det inte en vanlig hyllningsparfym, eller ens en “kändisparfym” i vanlig bemärkelse. Nej, parfymen “M” är framtagen ur hans dna.

MY DNA FRAGRANCE specialiserar sig på att ta fram parfymer på detta sätt. Men hur, undrar man? Jo, genom ett hårstrå.

Det blir sjukare.

My DNA fragrance samarbetar med en man vid namn John Reznikoff som säger sig ha den största samlingen av kändishårstrån i världen. Han har strån från 1500-talet och framåt, från bland andra Beethoven, Edgar Allan Poe, Albert Einstein, Elvis Presley, Marilyn Monroe och Katharine Hepburn.

Från deras hår har My DNA Fragrance tagit fram olika parfymer bland annat iQ som luktar som Einstein (flaskan har formen av en glödlampa), Blue Suede som är the scent of Elvis Presley, (tillika bästsäljaren, tydligen) och Marilyn som doftar Marilyn Monroe.

Parfymerna säljs med ett äkthetsintyg och kostar runt 60 dollar. Självklart kan också man få sin egen dna-parfym tillverkad, man skickar ett par hårstrån. Samuel L. Jackson har gjort det, tydligen.

Är det en slump att jag, i samband med denna upptäckt, också läser att Dior köpt rättigheterna till att använda Marilyn Monroe i sin kommande klädkampanj?

Du skrev det först

Fifty Scents-läsare unite! Vi är något stort på spåren!

Se här hur VOGUE pinpointar “nude läppar“-trenden. Minns var du läste det först! Här såklart, bland kommentarerna. Jag har bästa bloggläsarna och kommentatörerna i landet.

Nu måste vi prata om matt versus blankt nude läppstift. På förekommen anledning då. Någon modig person som kanske tar parti för enbart nude läppenna? (Finns en på FACE med den skönt torra namnet Ann-Marie)

Shoot!

Å andra sidan…

…äh, fuck it.

“Du framstår som Råd&Rön-astråkig”

Snälla du, jag älskar kosmetik men du kan inte hålla på och blogga så här. I den här miljön, Rodeo, där alla har så mycket attityd och personlighet, framstår du som Råd&Rön-astråkig med sådana här inlägg. Jag vill ha en bra kosmetikblogg eller ingen alls. Du drar ner betyget på hela Rodeo om du inte sätter igång och tycker med stil.

Jacqueline Kothbauer

Hej Jacqueline!

Tack för ditt tips. Jag älskar Råd & Rön och tipsar gärna om produkter som är prisvärda, bra och effektiva, till skillnad från produkter som är enbart nya. Jag är ledsen om du tycker att det är tråkigt. Du kommer tyvärr aldrig att få se bilder av mig i en ny ögonskugga, eller foton från senaste pressfrukosten här. Det finna andra bloggare som gör det mycket bättre och hellre än mig.

Däremot hoppas jag kunna ge dig och andra läsare konkreta, hållbara tips som jag kan stå för och mer och fördjupad kunskap om parfymer, som är mitt specialområde. Det kanske blir torrt, men det är okej. Jag är ganska ointresserad av att odla en attityd, jag vill hellre skriva om produkterna.

Hoppas att du fortsätter läsa de andra bloggarna här på Rodeo, jag håller med om att de är mycket bra!

Vänligen
Caroline