Det är så jobbigt när verkligheten kommer emellan.

Nu sitter jag vid mitt sminkbord, trött och med lite huvudvärk, och försöker göra mig i ordning för mormors begravning. Känner stress för artiklarna jag inte skrivit klart. Tänker på hur kallt det är ute. Vattenfast mascara får de naturligtvis bli.
Overkligheten.

Det ringer på dörren. Det är rörmokaren som ska fixa i badrummet. Hej, hej! Jaså du har inte gått till jobbet än?
Nä, det är begravning idag, ser du. Ja, trist.

Tillbaka till den vattenfasta mascaran. Tillbaka till den där amaryllisen som börjat blomma, en sån mormor fick om julen. Idag begraver vi henne. Är det idag man säger farväl eller har man redan gjort det?
Jag drömde om pappa igen. Jag drömmer så ofta om honom att jag funderar på att “prata med någon” om det. Nästan varje natt. Om dagarna är jag mer eller mindre fullt fungerande så vad är det som händer med mig om natten? Uppenbarligen har vi inte sagt farväl.

Tänker på verkliga saker som smörgåstårta till kyrkkaffet och en faktura som ska skrivas ut. Verkligheten mitt i verkligheten, ungefär.

• Postad 2010-12-14
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 4

Etiketter None