Den osynliga munnen

Det verkar som om vi bör prata om “nude lips”. Dessa hudfärgade, osynliga accessoarer som syntes på visningar för a/w 2010.

När jag ser Guccis bleknosar, med blött hår och iskall blick tänker jag på Laura Palmer, druknad och insvept i plast. Det är ju bra på sätt och vis, för det skänker ju en helt ny mening till begreppet “dramatisk look”.

Nä, men visst blir det en effekt när dessa blöta havsnymfer med iskall blick och stelfrusna läppar skrider fram i ett elegant haute couture-plagg.

Ofta kommer en motsatstrend efter en trend. Tidigare säsong var fortfarande den starka munnen (röd, mörkröd, lila)  väldigt framträdande, helst i kombo med ett vitt, matt ansikte och diskreta ögon. Motsatsen till detta kan ju mycket väl vara den mer än minimalistiska nakna munnen, den som i stort sett inte finns. Borttrollad med foundation, insmält i ansiktet.

Nå.

Hur kan vi tolka detta? Ja, förutom att det är en motsatstrend tycker jag också att den signalerar minimalism. Då i motsats till stora, böljiga 50-talsnickar i både kläder och makeup.
Tycker också att det finns något androgynt över munnar som vägrar finnas, mycket eftersom den köttiga, röda munnen är en sån evig symbol för kvinnlig sensualism.

Ingen mun lika med ingen röst?
Ingen mun lika med ingen sexualitet?

Eller är det bara: Ingen röst lika med “jag är bara en modell, kolla på kläderna istället?”