Igår var jag för trött och irriterad för att gå till kyrkogården. Jag kände instinktivt för att baka enorma mängder kakor istället, kanske göra en gryta.

Jag tänker en del på Nigella när jag får såna reaktioner. Hon förlorade både sin syster och sin man till cancer inom loppet av två år eller nåt. Ju. Och jag undrar hur många av hennes recept, speciellt de hon benämner som comfort food, som hade kommit till om hon inte upplevde den sorgen.

Man behöver ju inte vara särskilt psykologiskt bevandrad för att fatta att man i stunder av saknad, och därmed kanske också oro, längtar efter något tryggt. En puttrande gryta. Ett gammalt recept. Göra något, göra nytta, utfodra.

Idag besökte jag kyrkogården. Fiasko. Jag gick dit när det blev mörkt. Då är det som vackrast, såhär på Allhelgona. Men jag hittade inte graven i mörkret.
Fiasko.

Sen åkte jag hem (med cypressen som var tänkt att planteras vid graven) och lagade världens i särklass godaste lasagne. Ett mästerverk. Jag gjorde två pajer av bara farten. Sen städade jag upp i köket. Allt skiner och luktar rent. Sen satte jag mig och författade några fina julkort och skrev adressen på kuvert fint med en kalligrafipenna.

Alltså, jag är inte så himla komplicerad alla gånger.

• Postad 2010-11-07
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None