…att oroa mig och tro att allt ska gå käpprätt nedåt?
Ja, det har man alltid.
(Några påminnelser: har fått sparken från minst två jobb, sagt upp mig från jag vet inte hur många. Det är “dåliga tider” nu, tydligen, jag är trött på junkets, min bok fick avslag och jag har blivit plötsligt besatt av hundar)
Men för fan, ska du lägga ner boken efter ett avslag? Jobba om, sälj in till nån annan. Eller sälj in till nån annan direkt, om du själv inte tycker den behöver jobbas om.
Men för fan, ska du lägga ner boken efter ett avslag? Jobba om, sälj in till nån annan. Eller sälj in till nån annan direkt, om du själv inte tycker den behöver jobbas om.
Ja, seriöst – ett avslag. Jag säger inte att du behöver skaffa dig tjockare skinn, för jag har aldrig fattat hur man gör det så jag förstår ärligt talat inte folk som envisas med att andra ska göra det. Finns det nån kräm?
Men däremot så tycker jag inte man ska ge upp efter ett avslag. Det är inte så jag inte förstår att det svider – själv är jag för feg för att ens utsätta mig för risken – men du lever ju redan på att skriva. Alltså kan du.
Och ditt språk är redan vida överlägset mängder av publicerat skit. Förstår du hur mycket jag behöver en Svensk originalroman som jag inte vill bränna redan vid den första adjektivstaplingen? Förstår du hur mycket jag vill hålla i min hand en Svensk debutantbok som inte talar till minsta gemensamma nämnare? Förstår du hur mycket jag vill se vettig kommatering? Förstår du hur mycket jag hatar Liza Marklund? (Denna folkfördummare)
Visa den för fler. Översätt ett provkapitel till Engelska och skicka den till Engelsk bokagenter (Svenska författare är shithot här just nu) Arbeta om den, eller skriv en ny och låt marknaden mogna för den här under tiden. Jane Austen skrev Northanger Abbey först, men den var den fjärde att ges ut efter att Sense and Sensibility, Pride and Predjudice och Mansfield Park fångat publiken.
Inte ge upp nu. Stephen Fry säger att även han älskar att ha skrivit böcker, men hatar att behöva skriva dem. Det är förståeligt att det tar emot att revidera eller börja på en helt ny, men det är så man måste göra.
Det finns två sorters författare som sprutar ur sig böcker: dåliga och geniala. Eller, om man vill vara snällare: inspirerade och disciplinerade. Alla däremellan tar det glesare mellan böckerna. Men alla har blivit refuserade.
Bryt ihop och börja om, som det heter.
Ja, seriöst – ett avslag. Jag säger inte att du behöver skaffa dig tjockare skinn, för jag har aldrig fattat hur man gör det så jag förstår ärligt talat inte folk som envisas med att andra ska göra det. Finns det nån kräm?
Men däremot så tycker jag inte man ska ge upp efter ett avslag. Det är inte så jag inte förstår att det svider – själv är jag för feg för att ens utsätta mig för risken – men du lever ju redan på att skriva. Alltså kan du.
Och ditt språk är redan vida överlägset mängder av publicerat skit. Förstår du hur mycket jag behöver en Svensk originalroman som jag inte vill bränna redan vid den första adjektivstaplingen? Förstår du hur mycket jag vill hålla i min hand en Svensk debutantbok som inte talar till minsta gemensamma nämnare? Förstår du hur mycket jag vill se vettig kommatering? Förstår du hur mycket jag hatar Liza Marklund? (Denna folkfördummare)
Visa den för fler. Översätt ett provkapitel till Engelska och skicka den till Engelsk bokagenter (Svenska författare är shithot här just nu) Arbeta om den, eller skriv en ny och låt marknaden mogna för den här under tiden. Jane Austen skrev Northanger Abbey först, men den var den fjärde att ges ut efter att Sense and Sensibility, Pride and Predjudice och Mansfield Park fångat publiken.
Inte ge upp nu. Stephen Fry säger att även han älskar att ha skrivit böcker, men hatar att behöva skriva dem. Det är förståeligt att det tar emot att revidera eller börja på en helt ny, men det är så man måste göra.
Det finns två sorters författare som sprutar ur sig böcker: dåliga och geniala. Eller, om man vill vara snällare: inspirerade och disciplinerade. Alla däremellan tar det glesare mellan böckerna. Men alla har blivit refuserade.
Bryt ihop och börja om, som det heter.
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
© Jazzhands
Recent Comments