Hur ofta har vanligt folk identitetskriser? Hur ofta tänker gemene man att han inte vet vad han vill göra med sitt liv, att man kanske skulle sluta jobba på Posten/i gruvan/på reklambyrån och tja, kanske föda upp lamm istället.
Eller är sånt bara koketteri? En lyx man kan unna sig om man vet att det någonstans ändå finns ett alternativ? Att man har råd?
Skaffar man familj och barn har man antagligen inte råd längre, med lyxen som är en identitetskris.
Det kanske största i-landsproblemet vi har: “Vad ska jag göra av mitt liv? Ska jag måla akvarellmålningar, som jag vill, eller jobba vidare som advokat, som jag är utbildad till?”
Jaja. Förlåt tjatet, men en frilansjournalists karriär börjar kännas mer och mer som en balettdansös eller en modells, där bäst-före-datumet är satt till någonstans i trettioårsåldern. Det vill säga, precis den ålder jag är i nu.
Like this:
Like Loading...
Related
- Postad 2010-07-27
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: None
Etiketter None
-
Billy R, 12:47 pm July 27, 2010:
I våras drömde jag (jo, den här kommentaren skulle kanske kopplas till ditt väldigt fina inlägg om Inception) att jag tog över fiket som ligger i huset bredvid. Jag döpte det till Café Dalton och hade mackor som hette William, Avarell, Jack och Joe. Dagens rätt var alltid vatten och bröd. Och jag sålde limpor som hade filar i. Det var en så stark och tydlig dröm att jag var tvungen att gå ner och fråga om lokalen var till salu. Det var den inte. Men jag sa upp mig från mitt jobb ändå. Så nu sitter jag här. En och en halv månad sedan jag slutade. Föda upp lamm? Låter som en grym idé!
-
Billy R, 12:47 pm July 27, 2010:
I våras drömde jag (jo, den här kommentaren skulle kanske kopplas till ditt väldigt fina inlägg om Inception) att jag tog över fiket som ligger i huset bredvid. Jag döpte det till Café Dalton och hade mackor som hette William, Avarell, Jack och Joe. Dagens rätt var alltid vatten och bröd. Och jag sålde limpor som hade filar i. Det var en så stark och tydlig dröm att jag var tvungen att gå ner och fråga om lokalen var till salu. Det var den inte. Men jag sa upp mig från mitt jobb ändå. Så nu sitter jag här. En och en halv månad sedan jag slutade. Föda upp lamm? Låter som en grym idé!
-
Jazzhands, 12:58 pm July 27, 2010:
Va? Är det sant? Jag blir alldeles upprymd när jag läser detta. Och för övrigt tycker jag att Café Dalton är ett fantastiskt, närapå fulländat, namn på ett café. Jag skulle hänga där. Jag skulle Facebook-uppdatera med “är på Café Dalton som vanligt”.
Du, det är en lokal ledig på Kocksgatan, hörnet Nytorgsgatan, som jag tycker lämpar sig utmärkt för fik. Solsidan, så det skulle funka med uteservering också. Jag tar gärna extrajobb, kan göra mackor och sånt. Jag har serveringsvana och gör skitgod lemonad. Alltså verkligen skitgod. Hemligheten är rätt balans med caster-socker (jag vet inte vad det heter på svenska) och tre blad mynta.
-
Jazzhands, 12:58 pm July 27, 2010:
Va? Är det sant? Jag blir alldeles upprymd när jag läser detta. Och för övrigt tycker jag att Café Dalton är ett fantastiskt, närapå fulländat, namn på ett café. Jag skulle hänga där. Jag skulle Facebook-uppdatera med “är på Café Dalton som vanligt”.
Du, det är en lokal ledig på Kocksgatan, hörnet Nytorgsgatan, som jag tycker lämpar sig utmärkt för fik. Solsidan, så det skulle funka med uteservering också. Jag tar gärna extrajobb, kan göra mackor och sånt. Jag har serveringsvana och gör skitgod lemonad. Alltså verkligen skitgod. Hemligheten är rätt balans med caster-socker (jag vet inte vad det heter på svenska) och tre blad mynta.
-
Jessica, 4:50 pm July 27, 2010:
Jag tror inte vi har i caster sugar i Sverige (annat än i Britt/Amris-butiker möjligen?) Du menar det där som är lite grövre och mindre raffinerat (svagt, svagt gult istället för snövitt) än strösocker, va?
Lätt att jag hade köpt limpa med fil i. Tänk dig vilka bröllopstårtor – randiga med fångnummer och verktyg i marzipan inuti. Jag hade SÃ… köpt en sån.
Jag vill minnas att jag sett Averell äta sin sko vid något tillfälle – får jag föreslå lakrits till snörena?
-
Jessica, 4:50 pm July 27, 2010:
Jag tror inte vi har i caster sugar i Sverige (annat än i Britt/Amris-butiker möjligen?) Du menar det där som är lite grövre och mindre raffinerat (svagt, svagt gult istället för snövitt) än strösocker, va?
Lätt att jag hade köpt limpa med fil i. Tänk dig vilka bröllopstårtor – randiga med fångnummer och verktyg i marzipan inuti. Jag hade SÃ… köpt en sån.
Jag vill minnas att jag sett Averell äta sin sko vid något tillfälle – får jag föreslå lakrits till snörena?
-
Jessica, 4:52 pm July 27, 2010:
Och vadå bäst före på frilansare? Vad kallar du det Anette Kullenberg gör? Eller (rys) Linda Skugge. Tycka vad man vill om hur hon skriver (och det gör man) men jobbar gör hon ju.
Ursäkta dubbelposten, jag blev så uppeldad av tanken på ett Daltonkafé att jag tappade själva frågan.
-
Jessica, 4:52 pm July 27, 2010:
Och vadå bäst före på frilansare? Vad kallar du det Anette Kullenberg gör? Eller (rys) Linda Skugge. Tycka vad man vill om hur hon skriver (och det gör man) men jobbar gör hon ju.
Ursäkta dubbelposten, jag blev så uppeldad av tanken på ett Daltonkafé att jag tappade själva frågan.
-
Jazzhands, 5:09 pm July 27, 2010:
Fatta ett café som är inrett som en saloon! För det är väl så det måste bli? Vad äter förresten cowboys? Mycket kött och biff, va? Och smält ost?
Tycker det låter underbart.
Och ja, visst kan man frilansa tills man är senil (Gunnar Rehlin, Johan Croneman osv. Inte för att de är senila men purunga är de ju inte) men vill man det? Eller, alltså, funkar det verkligen? Om man är en vanlig drönare, liksom. Det kommer ju “ungt och nytt” hela tiden och man skulle ju inte känna sig lite patetisk att skriva långa Eclipse-drapor om Edwards sexiness vid 67 års ålder….tänker jag.
-
Jazzhands, 5:09 pm July 27, 2010:
Fatta ett café som är inrett som en saloon! För det är väl så det måste bli? Vad äter förresten cowboys? Mycket kött och biff, va? Och smält ost?
Tycker det låter underbart.
Och ja, visst kan man frilansa tills man är senil (Gunnar Rehlin, Johan Croneman osv. Inte för att de är senila men purunga är de ju inte) men vill man det? Eller, alltså, funkar det verkligen? Om man är en vanlig drönare, liksom. Det kommer ju “ungt och nytt” hela tiden och man skulle ju inte känna sig lite patetisk att skriva långa Eclipse-drapor om Edwards sexiness vid 67 års ålder….tänker jag.
-
Jessica, 10:10 am July 28, 2010:
Men din målgrupp åldras med dig, det är ju det som är grejen. Det är ju samma sjuttitalister som följer Andres Lokko vart han än skriver – inte nittitalisterna som knappt var födda när han dissade triphop i Nöjesguiden, liksom.
Man behöver ju inte göra som en viss tidigare nämnd frilansare, och tilltala samma percentil idag som 1991medan ens övriga läsare lessnar och börjar läsa andra skribenter ungefär samtidigt som de får börja rösta. Om tio år har du koll på vad de forna Edward-fansen gillar vid det laget.
Jag är väl kanske inte så väldigt representativ, då jag fortfarande pervar efter Clark Gable, men när jag som fjårts tappade intresset för en specifik – vad som då för tiden kallades – filmhunk så ersatte jag ju inte det intresset med en _yngre_ hunk utan med en _annan_ hunk, i ungefär samma generation. (Michael Caine, Alan Rickman och John Cusack för tillfället, tackar som frågar)
Du tillhör en generation som venererar populärkultur. Du behöver inte gå över till att skriva om experimentella fusion-uppsättningar av Spartacus (Khatchaturian möter Charlton Heston) på Gasklockorna i Gävle. Dina läsare åldras, men lägger inte ner populärkulturen. Eventuellt är Pattinson lika hunkig, fast äldre, om tio år och eventuellt känner dina läsare ett förtroende för att just du kan peka ut den populärkultur som den som gillade Eclipse idag, kan tänkas gilla då.
Jag säger inte “Bliv vid din läst”, man ska alltid gå vidare om man känner att det är dags, men jag säger att lästen inte nödvändigtvis överger dig om du inte vill det. Typ.
Jag är naturligtvis bara en person, men jag uppskattar hur du skriver och konsumerar rätt mycket journalistik. Ta till exempel en sån sak som att jag är ungefär tio år för gammal för att intressera mig för just eclipse etc, jag läser inga modebloggar och tycker att Big Bang Theory -tshirts är höjden av elegans (Jag var tex tvungen att fråga dig i en kommentar vad Fransk manikyr är). På ett Venn-diagram skulle saker jag intresserar mig för och saker den här bloggen skriver om överlappa väldigt lite. Ändå läser jag här varje dag.
Om det inte är ämnena som drar mig, kan det då vara språket/skribenten? (Hint: ja, det är det. Jag tycker om ditt drastiska sätt att uttrycka dig och tycker att du är rolig, även när du skriver om saker jag inte begriper mig på.)
-
Jessica, 10:10 am July 28, 2010:
Men din målgrupp åldras med dig, det är ju det som är grejen. Det är ju samma sjuttitalister som följer Andres Lokko vart han än skriver – inte nittitalisterna som knappt var födda när han dissade triphop i Nöjesguiden, liksom.
Man behöver ju inte göra som en viss tidigare nämnd frilansare, och tilltala samma percentil idag som 1991medan ens övriga läsare lessnar och börjar läsa andra skribenter ungefär samtidigt som de får börja rösta. Om tio år har du koll på vad de forna Edward-fansen gillar vid det laget.
Jag är väl kanske inte så väldigt representativ, då jag fortfarande pervar efter Clark Gable, men när jag som fjårts tappade intresset för en specifik – vad som då för tiden kallades – filmhunk så ersatte jag ju inte det intresset med en _yngre_ hunk utan med en _annan_ hunk, i ungefär samma generation. (Michael Caine, Alan Rickman och John Cusack för tillfället, tackar som frågar)
Du tillhör en generation som venererar populärkultur. Du behöver inte gå över till att skriva om experimentella fusion-uppsättningar av Spartacus (Khatchaturian möter Charlton Heston) på Gasklockorna i Gävle. Dina läsare åldras, men lägger inte ner populärkulturen. Eventuellt är Pattinson lika hunkig, fast äldre, om tio år och eventuellt känner dina läsare ett förtroende för att just du kan peka ut den populärkultur som den som gillade Eclipse idag, kan tänkas gilla då.
Jag säger inte “Bliv vid din läst”, man ska alltid gå vidare om man känner att det är dags, men jag säger att lästen inte nödvändigtvis överger dig om du inte vill det. Typ.
Jag är naturligtvis bara en person, men jag uppskattar hur du skriver och konsumerar rätt mycket journalistik. Ta till exempel en sån sak som att jag är ungefär tio år för gammal för att intressera mig för just eclipse etc, jag läser inga modebloggar och tycker att Big Bang Theory -tshirts är höjden av elegans (Jag var tex tvungen att fråga dig i en kommentar vad Fransk manikyr är). På ett Venn-diagram skulle saker jag intresserar mig för och saker den här bloggen skriver om överlappa väldigt lite. Ändå läser jag här varje dag.
Om det inte är ämnena som drar mig, kan det då vara språket/skribenten? (Hint: ja, det är det. Jag tycker om ditt drastiska sätt att uttrycka dig och tycker att du är rolig, även när du skriver om saker jag inte begriper mig på.)
-
Æ’, 2:01 pm July 28, 2010:
1) Jag försöker följa dina skriverier i så stor utsträckning jag bara förmår. Än har du många mil i dig! Som tidigare nämnts, vi andra åldras i samma takt som du.
2) Café Dalton skulle kunna vara själva anledningen till resan Gotland-Stockholm.
-
Æ’, 2:01 pm July 28, 2010:
1) Jag försöker följa dina skriverier i så stor utsträckning jag bara förmår. Än har du många mil i dig! Som tidigare nämnts, vi andra åldras i samma takt som du.
2) Café Dalton skulle kunna vara själva anledningen till resan Gotland-Stockholm.
-
Jazzhands, 6:13 pm July 28, 2010:
<3
-
Jazzhands, 6:13 pm July 28, 2010:
<3
-
hojo, 7:57 pm July 31, 2010:
+1 café dalton. jag reser vartsomhelst i världen för att besöka ett café dalton. föreslår en mindre justering i den ursprungliga visionen: kaffet (och inte mackorna) skall vara definierade som brödernas namn (joe en liten ilsken espresso och averell en stor blaskig filterkaffe). ägg och kavalleri-smörgåsar samt ratata-uoille bör också serveras. (och ja, jag är bördig från rikets andra stad)
-
hojo, 7:57 pm July 31, 2010:
+1 café dalton. jag reser vartsomhelst i världen för att besöka ett café dalton. föreslår en mindre justering i den ursprungliga visionen: kaffet (och inte mackorna) skall vara definierade som brödernas namn (joe en liten ilsken espresso och averell en stor blaskig filterkaffe). ägg och kavalleri-smörgåsar samt ratata-uoille bör också serveras. (och ja, jag är bördig från rikets andra stad)
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments