Mormor har inga vänner kvar i livet. Alla har dött, hon har ingen att ringa.
Synen har blivit sämre med åren och hon har rasat i vikt. Kanske är det en biverkning av alla mediciner hon äter för hjärtat? Hon har börjat skaka också, har svårt att skriva.
Hon fyllde 95 nyligen, i maj. Då blev hon ordentligt uppvaktad, till och med en släkting från Värmland dök upp! Det var trevligt, mormor hade det fint den dagen.
Igår ville hon skicka försenade tackkort. Hon har inte kunnat skicka dem förut eftersom handen darrar så. Jag fick skriva dem, hon fick skriva under med sitt namn. Hon tog tid på sig att skriva de där fyra bokstäverna: “Anna”. Hon darrade, fick flexa med handen mellan varven. Tre kort som skulle skrivas under. Hon började gråta. “Jag kan inte ens skriva mitt namn”. Satta darrande händer för ögonen och grät. Hon skakade. Hon klarade ett kort. Jag pushade, var nästan hård, så det blev två. Handstilen är fortfarande fin men osäker och darrig. Till slut fick hon ned sitt namn på det tredje kortet också. När jag gick därifrån var jag så trött att jag inte kunde gå hem i normal takt utan lunka, ett tungt steg i taget. Kan varit värmen också men jag var helt slut i både kropp och huvud.
Känslan av att vilja bort, inte vilja se infann sig också, det var jobbigt. “Är det jag som ska behöva göra det här? Ta hand om gråtande mormor?” och så skuldkänslan på det, av att ens tycka att det är jobbigt. Man får nog inte tycka det, det är ju fel någonstans att tycka det. Elakt. Snart är det jag själv som sitter där på hemmet och luktar kemikalier och så vidare.
Jag är lite, lite lättad när jag går därifrån och det gör mina steg tunga. Man får inte vara lättad över att lämna.
Like this:
Like Loading...
Related
- Postad 2010-07-12
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: None
Etiketter None
-
m, 10:39 am July 12, 2010:
min rubrik hade varit “farmor”, men annars stämmer det sorgligt bra det mesta.
-
m, 10:39 am July 12, 2010:
min rubrik hade varit “farmor”, men annars stämmer det sorgligt bra det mesta.
-
Daniel, 1:13 pm July 12, 2010:
Jag tror jag förstår hur du känner. Ã… ena sidan vill man hälsa på mormor. Ã… andra sidan är det jobbigt, för man minns hur hon var när hon var friskare och starkare.
Men ta dig ändå tid att hälsa på henne ibland, även om det känns lite motigt. Du kommer att sakna henne när hon är borta. Alla mina far- och morföräldrar är borta nu. Det är tråkigt.
-
Daniel, 1:13 pm July 12, 2010:
Jag tror jag förstår hur du känner. Ã… ena sidan vill man hälsa på mormor. Ã… andra sidan är det jobbigt, för man minns hur hon var när hon var friskare och starkare.
Men ta dig ändå tid att hälsa på henne ibland, även om det känns lite motigt. Du kommer att sakna henne när hon är borta. Alla mina far- och morföräldrar är borta nu. Det är tråkigt.
-
Kerstin, 8:51 pm July 13, 2010:
Jag är i åldern att min mamma börjar bli krasslig och det är så oändligt mycket svårare än när morföräldrarna tacklade av (farföräldrarna dog redan när jag var tonåring och pappa gick bort i cancer för några år sen). Morfar och mormor hade jag en mer lättsam relation med.
Jag väljer att lägga dåliga minnen åt sidan och gör det jag kan för henne när vi ses, vi bor 60 mil ifrån varandra och umgås mest via nästan dagliga mail.
Och det är faktiskt bra att hjälpa till också.
-
Kerstin, 8:51 pm July 13, 2010:
Jag är i åldern att min mamma börjar bli krasslig och det är så oändligt mycket svårare än när morföräldrarna tacklade av (farföräldrarna dog redan när jag var tonåring och pappa gick bort i cancer för några år sen). Morfar och mormor hade jag en mer lättsam relation med.
Jag väljer att lägga dåliga minnen åt sidan och gör det jag kan för henne när vi ses, vi bor 60 mil ifrån varandra och umgås mest via nästan dagliga mail.
Och det är faktiskt bra att hjälpa till också.
-
Okinava, 9:44 am July 14, 2010:
Om varje möte med mormor ska sluta i skuldkänslor över att du inte är mer än du är (dvs. en vanlig människa) kommer det sluta med att du antingen hatar dig själv eller mormor, och det kommer inte att hjälpa någon.
Det är en jobbig situation att se någon man älskar bli sämre och då är det klart att det man känner sig lättad när man lämnar. Du gör en god gärning och det ska du inte ta ifrån dig själv. Mormor uppskattar det.
-
Okinava, 9:44 am July 14, 2010:
Om varje möte med mormor ska sluta i skuldkänslor över att du inte är mer än du är (dvs. en vanlig människa) kommer det sluta med att du antingen hatar dig själv eller mormor, och det kommer inte att hjälpa någon.
Det är en jobbig situation att se någon man älskar bli sämre och då är det klart att det man känner sig lättad när man lämnar. Du gör en god gärning och det ska du inte ta ifrån dig själv. Mormor uppskattar det.
-
Pojkfröken, 9:32 pm July 15, 2010:
Vi borde fixa ihop henne med min farfar, han är också 95 vårar och sade sist jag hälsade på att ba *ja det vore ju roligt att träffa nån annan som också blivit 95 så man kan prata om hur det känns*. jag svarade nånting som han i vanlig ordning inte hörde.
ÄLSKA gamla!
-
Pojkfröken, 9:32 pm July 15, 2010:
Vi borde fixa ihop henne med min farfar, han är också 95 vårar och sade sist jag hälsade på att ba *ja det vore ju roligt att träffa nån annan som också blivit 95 så man kan prata om hur det känns*. jag svarade nånting som han i vanlig ordning inte hörde.
ÄLSKA gamla!
-
Christian, 1:27 am July 16, 2010:
En kram till dig och en till din mormor!
-
Christian, 1:27 am July 16, 2010:
En kram till dig och en till din mormor!
-
Jazzhands, 12:11 pm July 16, 2010:
Kram till er alla!
-
Jazzhands, 12:11 pm July 16, 2010:
Kram till er alla!
-
Jessica, 1:11 pm July 16, 2010:
Inte ha skuldkänslor. Det gör inget bättre. Men det går inte att komma ifrån att just nu träffar du mormor mer för hennes skull än för din, men det är okej. Du har lov att minnas pigga mormor och ha kvar den bilden dom ditt minne av mormor. Man måste inte ta med sig det sista man ser av en människa när de lämnar en. Man kan välja. Och så träffar du mindre pigga mormor som hon är nu och gör det till vad det kan vara.
Min mormor dog 1988 (väldigt ung, hon var inte ens pensionerad än) och jag saknar henne varje dag. Gammelmormor blev 97, så det var många år hon behövde överleva sitt barn. Hon var klar och pigg, men ganska deppig, fram till de sista månaderna. Vid mitt sista minne av henne är hon skruttig och bortkommen, men i mitt faktiska minne av henne berättar hon med livliga gester om den gången hon slog en träsko i huvet på en karl som hotade henne med kniv – på den tiden hon jobbade i textilfabrik och vävde flaggtyg. “Men ja tog av ma träskon, ja, å sa: hugg du, om du hinner.” Det är ett mycket bättre minne än det när hon ligger på sin soffa och matvägrar för att slippa dö i blöjor, så det är mitt “officiella” minne.
Besöken är en investering: hon blir glad nu och du kommer att vara glad sen, att du gjorde dem. Och det är klart att du ska kunna sörja den hon inte är längre utan att få skuldkänslor.
-
Jessica, 1:11 pm July 16, 2010:
Inte ha skuldkänslor. Det gör inget bättre. Men det går inte att komma ifrån att just nu träffar du mormor mer för hennes skull än för din, men det är okej. Du har lov att minnas pigga mormor och ha kvar den bilden dom ditt minne av mormor. Man måste inte ta med sig det sista man ser av en människa när de lämnar en. Man kan välja. Och så träffar du mindre pigga mormor som hon är nu och gör det till vad det kan vara.
Min mormor dog 1988 (väldigt ung, hon var inte ens pensionerad än) och jag saknar henne varje dag. Gammelmormor blev 97, så det var många år hon behövde överleva sitt barn. Hon var klar och pigg, men ganska deppig, fram till de sista månaderna. Vid mitt sista minne av henne är hon skruttig och bortkommen, men i mitt faktiska minne av henne berättar hon med livliga gester om den gången hon slog en träsko i huvet på en karl som hotade henne med kniv – på den tiden hon jobbade i textilfabrik och vävde flaggtyg. “Men ja tog av ma träskon, ja, å sa: hugg du, om du hinner.” Det är ett mycket bättre minne än det när hon ligger på sin soffa och matvägrar för att slippa dö i blöjor, så det är mitt “officiella” minne.
Besöken är en investering: hon blir glad nu och du kommer att vara glad sen, att du gjorde dem. Och det är klart att du ska kunna sörja den hon inte är längre utan att få skuldkänslor.
-
Jazzhands, 1:49 pm July 16, 2010:
Jag har ett inramad foto av henne när hon är ung under “beredskapsåren” och, inte för att jag kände henne då, hon ser så glad, pigg och frisk ut. Käck, till och med. Inte rädd för att ta i. Jag tror att mormor är lika förvånad själv över hur skröpligheten i kroppen en dag bara tar över och plötsligt kan man ingenting. Fotona är som konstiga reliker, bevis för att man inte alltid varit ett paket. Och det finns såklart sorg i det också. Som mormor känner lika tydligt som någon annan. “Det är inte roligt att bli gammal, Caroline” säger hon. Vattniga ögon. Inte av tårar alltså utan bara vattniga.
I mitt minne går hon utan hjälp, sen har jag minnen av henne med käpp och sen rollator. Jag har hela spektrumet. Men den här sista fasen ska jag försöka att inte minnas lika tydligt.
-
Jazzhands, 1:49 pm July 16, 2010:
Jag har ett inramad foto av henne när hon är ung under “beredskapsåren” och, inte för att jag kände henne då, hon ser så glad, pigg och frisk ut. Käck, till och med. Inte rädd för att ta i. Jag tror att mormor är lika förvånad själv över hur skröpligheten i kroppen en dag bara tar över och plötsligt kan man ingenting. Fotona är som konstiga reliker, bevis för att man inte alltid varit ett paket. Och det finns såklart sorg i det också. Som mormor känner lika tydligt som någon annan. “Det är inte roligt att bli gammal, Caroline” säger hon. Vattniga ögon. Inte av tårar alltså utan bara vattniga.
I mitt minne går hon utan hjälp, sen har jag minnen av henne med käpp och sen rollator. Jag har hela spektrumet. Men den här sista fasen ska jag försöka att inte minnas lika tydligt.
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments