"Jag lägger inga värderingar i det"

Jo, det gör du.

Moralpanik

Lyssnar på Britney och försöker jobba. Britneymusik är dålig för arbetsmoralen, man blir ganska degig. Man nickar sakta till From the bottom of my broken heart och får inget gjort. Jag borde lyssna på hårdrock istället. Då kanske den här artikeln om Nic Cage kunde bli klar någon gång.

PS. Min kära Kristin skrev bra om min kära Chris. Balans återupprättad. Hon ska få en glass idag när vi ses.

Tredje statsmakten

Kristin kommer säkert att skriva ned Chris Isaak nu, efter att jag outade hennes ryktesspridande väninna. Vi hade sällskap på bussen hem. Kristin sa saker som att han var långrandig ibland, men jag påpekade att han faktiskt varnade oss för det redan i början.
– Men gud vad du försvarar honom!
– Han är faktiskt snäll och ömsint ibland.

Jag köpte en Chris Isaak-påse och en signerad Chris Isaak-bild. Sen drömde jag en pinsam dröm som involverade Chris Isaak som den förlorade sonen som återvänder till hemlandet Irland (?) för en spelning, där han träffar undertecknad. Det var nattdopp i irländsk sjö, romantik men sen ett fruktansvärt missförstånd som inte var mitt fel. Jag måste därför ägna resten av dagen åt att försöka reda upp det där missförståndet. Ställa allt tillrätta igen mellan mig och Chris.

För övrigt gjorde han entré till tonerna av Rosa pantern. Sånt respekterar jag. Och till extranumren hade han svidat om till sin silverkostym med croonervärldens sämsta passform. Bakifrån blev hans vältränade, 52-åriga rumpa två discokulor. Inget fel med det, men hög byxföring och smalt läderskärp hör liksom inte silverbyxor till, kan man tycka.

Känslornas dag

Det är idag. Känslornas dag. En tid för eftertanke och kanske lite ömhet. Halv åtta sitter jag några bänkrader bort från mannen som känner mest i världen.
Kristin sa att hennes kollega intervjuat Chris Isaak och att han var ett as. Men det tror jag inte på. Hörsägen. Tredjehandsinformation. En uppmärksamhetstörstande väninna.
Idag känner vi efter ordentligt. Hela dagen.