Författarångest

Men bli klar då, bok! Ett kapitel som inte riktigt funkar. Försöker polera. Stryker och skriver nytt. Gör om, gör rätt. Bla bla. Men bli klar då, bok!

Det handlar alltså om några meningar, som jag ser det.

Sen är det klart. Och jag är hyfsat nöjd. Lagom. Trots avsaknad av titel.

Den rastlöse

När jag läser det här blir jag avundsjuk på mig själv.

Tänker högt och utanför lådan

Sedan jag kom hem från staterna har jag varit förvirrad. Vad vill jag? Vad håller jag på med? Teve verkar kört, man ska ha jobbat med det innan. Jag erbjöd mig att logga, att vara passopp. Men även det ska man ha varit innan.

Okej. Då kanske man ska slå sig in på ståuppandet då. har länge varit på väg till amatörkvällarna på Big Ben men jag får aldrig med mig någon som vill gå dit med mig och kolla. Alla bli livrädda av tanken på amatörkomiker. Inte jag. Jag älskar amatörkomiker. Det är ju proffskomikerna som är jobbiga. Vem ser man helst av Adde Malmberg och nykomlingen Fadde? Sa jag förresten att min skämströskel är oerhört hög, den kanske högsta i Sverige. Skämskudde? Finns inte hemma hos mig.

Om jag valde att satsa på den banan (fett med kosing inom amatörståuppen!) så skulle jag försöka återinföra rasist- och lytesskämten. Halta in på scen och låtsas vara stelopererad. Det skulle vara min öppning. Jag skulle inte skämta om min egen etnictiet (svensk/polsk) utan bara andras. Ens egna är ju inte så roligt, det är ju dessutom föga provocerande. Jag skulle peka på folk i publiken istället och skämta om deras morsor. Eller deras fetma. Beroende på.

Framtiden, som jag ser den

Ska börja outsorca mer. Min kusin får i jobb att sortera mina kvitton. Micromanagement. Funderar på att betala någon för att städa upp på min vind också. Okej, det är kanske inte outsorcing utan mer regelrätt svartjobb. Men i alla fall. Same same.

Men okej, någon kan ju få transkribera mina intervjuer. Någon ung journalistaspirant, tänker jag mig. Som kanske idealiserar mitt arbete, det vore det bästa. Någon som idealiserar. En idealist. Var hittar man en idealist i dessa dagar?
Jag erbjuder mentorskap i utbyte.

Plöjde igenom tre kassar med skönhetsgrejor som jag ska lockas att skriva om. Inget lockade mig att skriva om. Förutom parfymen Burberry Sport eftersom man där får med en gummisnodd av badhussort (sån man brukar få skåpnyckeln på). Den väckte tankar, gummisnodden. Var, när, hur och varför var de primära. Men den fattade jag ju att man kan ha den som nyckelsnodd när man simmar eller sportar. Och det är onekligen något lockande över att kunna ge ett välmanikyrerat finger åt de vanliga svennegummisnoddarna och istället insistera på att använda sin egen, privata gummisnodd av finare sort. Burberry Sport. För dig som vill ha det lilla extra i varenda vrå av din vardag. Minns var du läste det först!

Helbrägdagörare sökes!

Intervjuar en ytterst välklädd och elegant man i “sina bästa år”. Han jobbar på NK. Han talar om skräddarsytt och tygkvalité. Han har salt ‘n pepper-skägg som George Clooney och perfekta tänder. Mitt hår faller i mitt ansikte hela tiden medan jag antecknar. Sen åker jag hem och svidar om till vardagsutstyrseln gympabrallor och mjuk bombarjacka, Högdalenstyle.

Jag behöver en makeover. Någon?

Mission

De här snubbarna på gymmet som stönar när de tränar. Vilka är de? Och var finns de stönande kvinnorna? Jag ska bli en av dem. För jämlikhetens skull.

"Men helst av allt vill jag jobba med teve"

Frilansdilemmat: jag har massor att göra men stressar och oroar mig över att jag inte har något jobb.
Jag vill bara åka utomlands några månader nu och skriva en bok.

Nej, eller jo.
Men helst vill jag jobba med tv-produktion. Att få intervjua och casta sökanden till, tex Ensam mamma söker, vore ju en dröm. Jag skulle trycka stenhårt på min antropologbakgrund, se det som en studie, gå upp i det hela. Jag skulle älska det.

Annars kan jag tänka mig heminredning. Bli personlig inredare. Möblera om? Fråga mig hur!

Kanske skönhetsradio? Knasigt koncept av uppenbara skäl men det kunde bli bra. Som Stil fast bara skönhet. Vi måste våga tala om fransk manikyr. Det är fult. Det är till och med skitfult. Vi måste våga tala om det.
Och kak-eyeliner. Inte det vulgära alternativet “flytande på penna”. Det är lite som Lidljeans i jämförelse med ett par schyssta Acnejeans, tycker jag. Visst, du får väl gilla Lidljeansen om du vill. Jag lägger inga värderingar i det. Jag säger bara som det är. Eller som jag tycker.

Var var jag nu. Just det, stressen. Igår köpte jag ett gymkort också, för att övervinna den. Men jag tror att det bästa skulle vara att få en tjänst som författare till reseguider. Jag vet en som skrev Lonely Planets guide till Karibien. Ja, eller hur? Och folk säger att “våren äntligen är här nu”. My ass.

Nödläge

Det jag verkligen behöver just nu är en St. Bernardshund med en tunna konjak runt halsen.

Oglammiga saker

Behöver köpa en ny toasits. Kennet ber att få min gamla. På schemat denna vecka: ta hand om en mängd osorterade kvitton som bor i en byrålåda och har mått bra i ett års tid. Stress är bara förnamnet. Lyckligtvis har jag fått ett par dagars uppskov (tack, Skatteverket!). Men ändå.
Sen när blev det så oglamoröst att leva?
Behöver åka till IKEA och köpa ett nytt madrasskydd. Att man kan slita ut ett madrasskydd… (och ja, här öppnar jag alltså dörren till “fräcka” skämt).
Oglamoröst var ordet. Jag behöver bli rik. Snabbt.

Förresten…

Vem är den här Kalle Moreaus? Han verkar snäll.