Ja, det stämmer. Idag är jag åka hem-sentimental. Allt ser så vackert ut i det kaliforniska solskenet. Allt är glatt, alla människor är snälla.

Träffar Roni på Le Pain Quotidien och äter underbar frukost – brioche med nörktäm (jag behöver proteinet) och mntlemonad. Roni äter en pain au chocolate. Servitrinen frågar om vi vill ha dessert efter vår frukost.
Roni var lite stinslig, hon ska på en filmpremiär ikväll och hade mycket att stå i. Hon har precis fått med två låtar i säsongsfinalen av How I Met Your Mother, som visas 10 maj. Jajamen. Här är en av dem, min favorit.

Promenerar lite i The Bev, köper en dyr tröja eftersom jag har separationsångest. Jag vill inte åka hem. Å andra sidan fyller mormor 95 om ett par dagar och jag kommer tillbaka till LA snart, jag har praktiskt taget pendlat hit i fem års tid nu.

Städar tenorens lägenhet, tvättar tenorens lakan. Går till Whole Foods med tungt hjärta som bara blir tyngre när Omar i kassan småsnackar lite, som vanligt, och frågar om det inte går att säga att MMM Bop låter lite som något av Jackson 5. Jag säger nej.

Indiern med alla tidningar vinkar och skriker “Hej! Var har du hållit hus? Gillar du mig inte längre?” och jag ser Edgar sitta på sin lilla stol, på parkeringen, och äta sin lunch. Jag blir lite ledsen, han ser så ensam ut jämt. Vi vinkar, han ropar “Hej Caroline!”

Ja ni förstår, hur kan man inte bli sentimental en dag som denna? Snart hej då. Jag gillar det inte.

• Postad 2010-04-29
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None