Den europeiska vännen

En kille kommer fram till mig, när jag står utanför Kitson Outlet och dricker te.
“So, where are you from?” säger han.

Jag blir förolämpad. Vad är det som skriker UTOMSOCKNES med mig?
Jag misstänker mina mörka, raka jeans. För lite bootcut, för mörka och för tajta kring lår för att vara yankeejeans.

Jag konsulterar Roni om detta. Hon säger, nej, det är inte dina jeans, det är bara så man börjar snacka med folk här eftersom i stort sett alla kommer någon annanstans ifrån. Eller låtsas att de gör det.

Jag tror henne inte, men i alla fall. Jag har en mörk jeansjacka på mig vid tillfället också. Inte helt LA, vad jag vet.

Snubben är jobbig, ger sig inte. Jag dricker upp mitt te och flyr. Känslan av att jag ser bortkommen och nyinflyttad ut gillar jag inte. Är strassjeans och Ed Hardy ett tänkbart alternativ, på allvar?
Nej.
Men kanske att jag ska börja använda mer läppglans i alla fall.

"She's just not that into you"

Hur säger jag det här utan att låta som en schmuck. Det går inte.
Men så här är det: jag tycker det är jobbigt att killar kommer fram till mig, småpratar och frågar ut mig på dejt. Det har hänt ungefär en gång i veckan hittills. Jag är obekväm med detta.

Jag uppmuntrar dem inte, svarar bara lite artigt och försöker avsluta samtalet lite snabbt (“Jag borde gå..” etc). Men så kommer frågan ändå och jag säger tack men nej tack. En snubbe blev tjurig och bah “I just wanted to take you out and stuff…”.
Jag sa att det var snällt. Jag tackade till och med. Men tyvärr.
Jag vinkade när han gick, för att vara trevlig.

Grejen är att alla snubbarna har varit i 20-årsåldern. Detta gör mig förvirrad. Å ena sidan är det smickrande med “So…you go to UCLA?”.
Å andra sidan, när jag säger “du, jag är kanske tio år äldre än dig” så verkar ett litet ljus tändas i deras ögon och de går på lite mer aggressivt. Fel!

Någonstans drömmer “man” ju om att någon bara ska se en, i folkmassan, komma fram och bah “Jag såg dig, jag måste få gå ut med dig!”. Så visst, smickrande.
Men å andra sidan, står det “lättövertalat våp” i pannan på mig, verkligen?

Beach 2010

Boken är typ fem kapitel från klar.

Jag har jobb.

Jag äter färska jordgubbar till frukost.

Varför skulle jag inte stanna en extra månad? Jag tror att jag stannar en extra månad och kommer hem i maj istället.

Bättre att stanna en månad för länge än en månad för lite.

Tänker jag.

Jazzhands presenterar (del två): Man med märkliga former