Disneys baksmälla?

Idag har jag huvudvärk och ser ut som ett vrak. Efter en dag på Disneyland? Snacka om svag. Drack ett stort glas Tropicanajuice (en detalj: inte en någon av de två mataffärerna i mitt kvarter säljs juice i mindre förpackningar än två liter) och svalde en huvudvärkstablett på samma gång. Ja, det är på den nivån.

Livets goda etc

Tillbaka från Disneyland, en heldag. Gud, jag är faktiskt riktigt trött, särskilt i huvudet eftersom Roni vill åka alla berg-och-dalbanor. Jag är mer tönt och vill hellre åka barngrejor som Peter Pans flygtur över London och En resa genom Pinocchios äventyr. Eftersom det inte var särskilt mycket folk i parken idag hann vi med båda delarna. Plus The Tiki Room som är galet old school med sjungande papegjor, varav en heter Fritz och bryter på tyska. Briljant.

Nu kanske jag ger intrycket av att bara leka om dagarna, inte jobba. Det är fel. Jag jobbar en hel del, ett par timmar om dagen faktiskt. Roni hämtade mig klockan elva och vi kom tillbaka från “den gladaste platsen på jorden” tolv timmar senare. Men jag gick faktiskt upp halv åtta i morse och skrev en stund innan det var dags att resa till Anaheim.

Just i morse roade jag mig med att trasha en karaktär som för tillfället heter “Mats”. Jag hade ganska roligt när jag, för mig själv, möblerade hans fula ungkarlslya med stearinljus i tomma vinflaskor och skit.

Nu har jag skrivit 60 000 tecken och börjar få svårt att hålla reda på kapitlen, jag behöver hoppa mellan dem och det tar tid. Jag måste köra nån slags “table of contents”-grej i morgon och få nån ordning på det hela.

Men nu är det läggdags, definitivt. Blir väl ett kapitel ur Twilight först bara. Obligatoriskt. Ah, Edward som du förgyller mina drömmar.

Il tenore

Ströläser ett av de inramade tidningsurklippen om tenoren på väggen. Inser att tenoren varit med i Il Divo?! Wack. Men han blev tydligen kickad av Simon Cowell för att han var lite väl mycket opera och inte så mycket pojkband. Jag älskar att bo här.

Kom igen, blixten

Går på Rodeo Drive (vattenflaska i handen, it-accessoaren framför andra i LA) då en hjord paparazzis i bilar kommer körandes. Det varsom om en skock farmdjur kom springande och råmande (roamande). Stora, feta jeepar och truckar med fyra pers i. En förare och tre paparazzis med fetaste kameraobjektiven och blixtarna. De jagade en bil. Spännande. Ingen aning om vem som satt i den.

Glutenallergi – so hot right now!

Tillbaka från junketen. En tjock argentinare med tung andning att bredvid mig. Han hade en t-shirt med “Asthma is sexy” på sig. En norrman gav en lusekofta till Gary Oldman som satte den på sig. En av de märkligare syner jag erfarit.

Vredens druvor

Nyss hemkommen från årets ruttnaste film. Jag har skrivit på ett embargo som gör att jag inte kan skriva nåt om den innan 15 jan då den går upp här i staterna. Men jag kan säga så här: Jag himlade med ögonen så mycket att mina linser torkade. Jag suckade högt, inte för nån effekt utan för att jag inte kunde hjälpa det. Vid ett tillfälle skakade jag på huvudet.

Och om Battlefield Earth var Travoltas hyllning till scientologin är The Book of Eli Denzel Washintons lika sinneslösa och ja, skamlösa, hyllning till Bibeln. Ja, Bibeln.

Båda lika usla. Men Travoltas kalkon kan man i alla fall garva åt.

Kulturarbete i staterna

Jag har skrivit ungeför en tiondel av romanen, roughtly, och jag vet inte om det ska glädja mig eller göra mig deprimerad. Båda antagligen. Måste komma ihåg att fråga Björn Ranelid om saken.

Belönade mig själv av ingen anledning alls med att åka till Sana Monica igen. Ah, Santa Monica. Mitt favoritställe på jorden? Allt är så fint och fridfullt där på det där amerikanska Disneyland-sättet. På Disneyland är det förbjudet för ambulanser att köra in, det skulle förstöra illusionen. Det var ett case om det för några år sedan när en flicka inte fick vård i tid eftersom ambulansen inte fick köra in och hon var tvungen att transporteras diskret ut från parken. Ungefär så känns Santa Monica. Som att här finns inget ont, inget sorgligt, för vi stänger det ute.

Min ursäkt för att åka dit (förutom att jag är här, det tar en kvart med bussen och det gör mig glad att promenera ut på piren) var också för att skaffa en amerikansk mobil. Billig telefon, dyrt att ringa. Tja, föga förvånande. Men känslan av att vara LA-bo och gå med en Evian i handen och ett amerikanskt mobilnummer i väskan är, som reklamen säger, priceless.

Förfriskningar

Jag träffar min amerikanska vän Roni. Jag älskar Roni. Hon klär sig i designkläder, har höga klackar och är superentusiastisk när man pratar om något hon gillar. Hon gestikulerar vilt med hela kroppen och drar efter andan. Jag beundrar hennes amerikanska självförtroende mest av allt. Hon har sitt sätt att göra grejor på och om det blir problem så screw it. Hon vet bäst. Nästa vecka ska vi åka till Disneyland tillsammans. Yay! Vi älskar Disneyland båda två. Hon är mest förtjust i It’s a Small World och jag i Haunted House. Hon handlar saker med Mickey på, jag handlar sötsaker att äta. Det kommer att bli underbart.

Romanskrivardealen är för övrigt så här: Jag får göra vad jag vill, till och med spendera en massa pengar, bara jag skriver 4 timmar om dagen. Okej? Okej.

Tenorens hem

Han har förresten kandelabrar i varenda rum. Alltså köket och badrummet inkluderat. Kandelabrar överallt. Jag gillar det. Är man tenor så är man.

Han har tidningsklipp om sig själv inramade på väggen också. Jag gillar det. Skulle jag också ha om jag vore tenor. Och en skiva med sig själv prydligt (och tydligt?) placerad på notstället på pianot.

En trist sak bara: Internet funkar inte. I alla fall inte för mig. Jag får kila ned till det lokala Coffee Bean. Jag ser genast att min budget kommer att behöva omfördelas.

Å andra sidan: idag skrev jag 11 000 tecken roman. Kanske tack vare bristen på Internet i lägenheten…

Beach Boys och allt som hör Californien till

Yes! Jag är här! Visserligen var planet försenat och mitt baggage likaså så det dröjde tills igår kväll innan jag fick min dator. Hela tisdagen knallade jag omkring i mina skitsunkiga flygplanskläder och utan smink. Outrage! Men jag såg Jackie Stallone (!) i mataffären så allt är ändå gott.

Jackie Stallone! Hon tog av sig sina solglasögon och tog en kundvagn. Jackie Stallone! Jag skulle bett henne spå mig. Hon har ju en egen spålinje nu för tiden.