Den tredje dagen

Tog lite tabletter igår för att kunna sova på magontet. Sov tolv timmar, helt galet. Lite bättre nu.

Det händer lite titt som tätt, detta. Någon gång om året kanske. Då blir det sjukhusvistelse och alla tänkbara prover och sen skickas man hem igen på dag tre med förordning om att komma tillbaka om det blir någon förändring åt det sämre hållet.

"Hur har du mage…?"

Magjävel. Nu är den igång igen. Den vägrar ge sig, trots att jag är snäll mot den.

Magjävel!

Efter en hel dag med enbart kex, yoghurt och te tänkte jag att jag skulle gå till salladsbuffén på Whole Foods och få i mig lite vitaminer. En sneaky liten röst i mitt bakhuvud säger “Gå till Souplantation istället, då får du ännu mer vitaminer och mineraler att välja på. Varierad kost kanske kan hjälpa din mage?”

Sneaky rösten vet att jag är lättövertalad vad gäller Souplantation – ett bufféställe där man får äta och dricka hur mycket man vill för en hundring. Bonus: frozen yoghurt som man får ta själv, från en sån där maskin. Olika såser och toppings på det.

Jag bah “Min mage blir säkert bara tacksam för detta hälsosamma alternativ!” och går dit dubbelvikt av smärta.

Jag åt faktiskt sakta och hälsomedvetet. Snäll soppa, rara små bröd, trevlig sallad och lite oansenlig pasta på sidan om. Allt i små, små portioner. Givetvis efterrätt på det men ävn den i moderat portion.
Magen skriker till ett par gånger och gör sig omöjlig. Gnäller och har sig. Magjävel! Men sen, ingen skillnad. Nu är jag väl inne på 36:e timmen med magont. Varken till eller från.
Tror på att bara ignorera. Det här har hänt förut. Brukar gå över efter två dygn på sjukhus.

Mycket snack och lite pizza

På förekommen anledning: Pizzan jag beställde från Domino’s för ett par dagar sedan höll inte riktigt måttet, tycker jag. Hade väntat mig mer frityrgreasy kant, med ljuv smak av transfett, och kladdigare och segare ost.
Grejen är – och det är därför de kör reklam på tv hela tiden, som i slutändan lockade mig till pizzaköp – att de helt ändrat sitt recept. Domino’s, som vi känt och älskat, är helt borta. Istället finns nya Domino’s, ungefär som Nya Moderaterna eller New Labour. Same but different.
Frityrgrease och fejkost är minne blott. Nu ska det vara smakigare, vitlökskant och tomatsås med örter. Kalla mig bakåtstråvare men jag gillade gamla Domino’s bättre.

Sol ute, sol inne etc…

Å ena sidan så är solen tillbaka. Kyliga vindar men ljummet i luften och sol. Ah, jag öppnar balkongdörren och välkomnar den åter.

Å andra sidan magont som är inne på 24:e timmen nu. Jävla mage. Igår hade jag svårt att stå på benen och att sova var omöjligt till någonstans framåt småtimmarna.

Därför: vinglig i huvud och kropp, har i stort sett inte fått någonting gjort. Äter enbart menlösa kex och dricker te.

Handen på hjärtat nu då!

Jag hade ju lovat mig själv att få åka till Santa Monica när jag nått 150 000 tecken. Jag fuskade, jag åkte dit idag fast jag bara är närmare 140 000. Men vaffan, det är ju jättetrist att sitta inne hela dagarna.
Jag tänkte först att regnet var en förklädd välsignelse, att det skulle få mig att skriva mer. Men nej, när solen skiner och jag knallar ut en sväng drabbas jag ju mer av det dåliga samvetet som säger “du är här för att skriva” och jag sätter mig skamsen vid datorn så fort jag kommer in.

Med regnet har jag ingen sån drivkraft. Vad är poängen med att skriva för att få åka till Santa Monica när det ändå regnar ute?

Gick ut för att posta brev. Det blixtrade till och hela himlen öppnade sig. Jag blev mer än dyblöt, glasögonen (jag hade glasögon) gick inte att se med så jag ställde mig under närmaste busshållplats, inte för att det hjälpte, och buss 720 till Santa Monica dök upp.
Jag hade exact fare change, vilket krävs för att få åka med på bussen, i fickan.
Skulle ni avstått i en sån situation?

Wet 'n wild!

Nu har det regnat konstant i fyra dagar och det ska tydligen fortsätta veckan ut. När jag säger “regna” så menar jag spöregna, hagla och någonstans däremellan bara regna som vanligt.
Det blixtrar, mullrar och regnar, regnar, regnar.

Det regnar när jag lägger mig, det regnar när jag vaknar. Regn, regn.

Jag gillar det men saknar möjligheten att gå ut.

At large!

Jag känner mig så amerikansk just nu. Varför? Därför att jag…

1. Blev jättesugen på pizza från Domino’s efter att ha sett deras reklamfilm spelas upp om och om igen på tv.

2. Beställer därför pizza online. Imponeras av att man får komponera sin egen i några enkla steg.

3. Väljer hemkörning eftersom det är det man gör, det har jag sett på film.

4. Trackar sedan beställningen online som tickar till och visar var i processen pizzan befinner sig, från “order placed” via “prep”, “bake”, “quality check” till “out for delivery”.

5. Får ett meddelande om att “Carlos” är på väg med min pizza. Jag möter honom och sticker cash i hans hand. Mottager en kartong goodness.

Skrivkramp?

Det lär inte bli 150 000 tecken idag, tror jag. Eller kanske? Jag känner mig sjukt oinspirerad denna morgon. Har jag suttit inne för mycket? Det regnar ju ute. Massor.

Onsdag är lillördag även här med bland annat specialpris på salladsbuffén på Whole Foods. I am so there. Såg The Office i tre timmar igår, det var nån specialkväll, de körde avsnitt på avsnitt på avsnitt. Det är tokigt bra, alltså. Jag gillar Phyllis, den tjocka säljardamen. Sen blev det lite cheesecake vilket var ett misstag, jag mådde illa efteråt. Min mage har ännu inte blivit amerikansk och sockerimmun.

Idag får jag äta upp allt mitt tidigare hån mot den kaliforniska väderklenheten, det är banne mig kallt och jag har satt på ACn, på “Heater”. Kanske håller jag på att bli amerikan, trots allt?

Albert Hammond är en lögnare!

“It never rains in Southern California”? Jo, det gör det, Albert Hammond! Nu har det regnar två dagar i rad. Grå himmel, smattrande på rutorna och på ytterdörren. Idag åskade det, det var riktigt vackert. Jag ställde mig på balkongen och såg himlen explodera i ljus, mot palmerna och skyskraporna.

Det sprack upp en liten stund, och då gick jag ut. Det var så fridfullt ute, jag mötte bara någon enstaka hundägare under min promenad. Mot horisonten såg jag en fantastisk, rosa himmel leta sig fram. Jag gick till den mataffär som ligger längst bort, för att jag skulle få en liten promenad. Jag gick in, handlade dagens middag och tog tid på mig inne i affären. När jag kom ut var himlen alldeles mörkblå och luften doftade starkt av jag vet inte vad men det växer överallt.

Jag har nu skrivit 130 000 tecken. Jag satsar på 300 000. Det betyder att jag nästan är halvvägs, kan man säga. Jag har ett löfte till mig själv: när jag skrivit 150 000 tecken (vilket jag hoppas lyckas med i morgon) får jag åka till Santa Monica och handla jeans.

The day after tomorrow, redan idag!

Panik! det är 15C kallt och regn i LA. Det regnade igår också och det ska regna i morgon. Man viskar om storm. På väderrapporten på tv talar man om “episkt“. Detta är episkt väder. Stanna inne, folks! Utsätt er inte för denna istid! Låt era barn stanna hemma från skolan så att de inte drabbas av lunginflammation!

Yeah yeah. Jag är från Sverige, liksom.