…och ett gott nytt år!

Morgonen började bra med tv-snack i P3 Populär med raraste Hanna Fahl. Jag gillar henne, hon verkar uppriktigt entusiastisk över saker, hon håller ett skyhögt proffstempo men är alltid lika trevlig. Jag körde en supersnabb genomgång av 00-tv med henne mellan 10-11 i morse. Tveksamt om folk ens var vakna då, jag var det knappt själv. På bilden försöker jag göra “en teve” med fingrarna.

Förfrysning följde. Nu ligger jag under mitt duntäcke och försöker tina upp mina ben. Jag är hungrig och längtar efter bearnaisesås. Det är ju ändå nyårsafton. Då ska det vara bea, det hör liksom till.

Jag har börjat upptäcka folkligheten mer och mer nu. Det var inte så länge sedan som jag insåg att Robert Wells fanns. Eller alltså, jag visste ju att han fanns men inte att han sommar efter sommar kör värsta mastodontshowerna inför en masspublik (stor i Kina dessutom, tydligen!) och gör 7-minutersversioner av Smoke on the water och annat folkligt. När filmfestivals-Mattias sa att de “brukar visa Wells på tv under julhelgen” trodde jag han skojade. Men det var sant.

Och i förrgår såg jag Efterfest med Ledin. En helt och hållet fantastisk upplevelse som bara lämnade mig gapande. Lagom till min take-off från Stockholm och Sverige börjar jag, bit för bit, upptäcka det svenskaste vi har här i landet.

Gott nytt år på det.