"Jag gillar dig som människa"

Igår sa den underbart släpiga Maria Montezami of Svenska Hollywoodfruar att hon “älskar Sverige som land“.

Till skillnad från vad?

En hyfsat berusad man sa en gång till Mattias att han “gillade honom som människa men älskade honom som fenomen”.

Folk är så kulturlösa.

Helgen i bilder

Två språkliga reflektioner

Jag vill rikta uppmärksamheten mot två språkliga företeelser som förundrar mig för tillfället.

1. “Jag är bara ärlig” alt. “Jag lägger inga värderingar i det”
Vad är grejen med det? Att säga någonting som i de allra flesta fall kan uppfattas som förolämpande eller i alla fall nedlåtande och sedan försvara sig med “Jag är bara ärlig”?
För att “ärlighet” kan inte förolämpa?
Antingen är man ärlig utan att behöva påpeka detta faktum eller så håller man tyst.
Eller ljuger. Jag föredrar när man ljuger. Med ett undantag: “Jag lägger inga värderingar i det” . Det är en dålig lögn, den kanske sämsta lögnen, som inte gör någon människa glad. Jag hatar hela det yttrandet. Vaddå? “Jag är en ärlighetens apostel som bara levererar en objektiv sanning, en observation helt obefläckad av min egen person”?
Och jag lägger inga värderingar i det.
Eller hur. Eat my shorts, mongo.