Party on, Wayne!

Jag välkomnar hatet

Äntligen är det okej att hata Oprah! Jag har länge propagerat i detta tysta för detta men har motarbetats av högre makter. Men nu verkar vindarna vända, och jag välkomnar denna utveckling. Detta är i sanning en glädjens dag!

Jag. hatar. Oprah.

Jag hatar hennes krokodiltårar, hennes råd som ska låta genomtänkta och smarta (“Det är viktigt med tid för sig själv”), hennes livsstilsmumbojumbo (“Jag har insett att ordning gör det lättare att leva”) och hennes fejkade engagemang i allt från barnhemsbarn i Johannesburg till dokumentärfilmare.

Jag ser igenom dig, Oprah Winfrey. Jag ser en dollarsedel av plast i ditt hjärta.  Du är falsk och jag hatar dig.

Nu har drottningen av dagteve petats ned från förstaplatsen på Forbes lista över de mäktigaste kändisarna (en plats hon innehavt i ett sekel, ungefär) till förmån för Angelina Jolie. (På vilket sätt Angelina är mäktig är förstås en annan relevant diskussion.) Betyder detta att Oprah börjar förlora greppet om den amerikanska hemmafrun? Vågar man hoppas på att man nu börjar inse att hela Oprah-maskinen, bokklubb och tidning och allt, egentligen bara är en luftbubbla? Vågar man hoppas på att mänskligheten äntligen ser att Hin Håle är en programledarkvinna med mycket mascara? Jag håller inte andan direkt, eftersom hon vilselett så många, men jag hyser ändå mer hopp än någonsin.