Potterheadz unite!

För ett par år sedan bestämde vi oss för att vi skulle se Harry Potter som riktiga fans. Vi ville inte gömma oss längre. Vi kunde stå för vår Potter-kärlek. Öppet!

Så jag, Erik och hans syrra gick på bio, mitt i sommaren, klädda i Gryffindorfärgade kläder; purpur och gult. Julia, Eriks syrra, var finast. Hon hade en randig klänning.

Ingen lade märke till vår ansträngning. Förutom några höglivade fyllon som skrålade åt oss utanför bion. De verkade entusiastiska över vår klädsel. När vi kom närmare insåg vi att de skrek “FÄRJESTAAAD!” åt oss.

Nå.

Nu är det snart dags igen. Och Erik värmer upp med både Gryff-halsduk och Gryff-slips! Han har dessutom myntat ordet “Potterhead” och det är vad vi är. Yeah!

Män är från mars, kvinnor är från Venus, ni vet.

Två damer satt bredvid på indiern idag. De snackade skit om sina män och sina liv. Den ena hade skinnjacka på sig och en “tro inte att du kan sätta dig på mig bara för att jag är kvinna”-attityd och den andra “slutat bry sig”-frisyr och stickad polo. Närmare fyrtio år. Flerbarnsmorsor, med största sannolikhet.

Dam ett:

“På pappret ser det kanske och som om jag och Henrik gjort massor med saker tillsammans men kollar man närmare så är det inte alls så. Som skidresan till Sälen. Då fick ju han plötsligt streptokocker och blev sängliggande. Ja, det var ju kul.”

“Henrik fick streptokocker förra helgen också, helt mystiskt, när vi skulle till Tina och Lasses dop. Då kunde han plötsligt inte komma med för att då fick han en släng streptokocker igen. Man bah jaha, det är ju egentligen dina kompisar, inte mina ens.”

“Han har fått streptokocker tre gånger på fyra månader nu”.

Dam två:

“Han går omkring och är undermedvetet bitter på mig för att jag inte har nåt jobb och jag går omkring och är undermedvetet bitter på honom för att vi flyttat till Flen där det inte finns några jobb för mig att söka.”

“Min sämsta sida, och det kan jag säga helt ärligt, är att jag har så svårt för gnäll. Och dumheter, jag tål inte dumheter och det kan jag säga, helt ärligt, är det sämsta hos mig”.

“Jag ogillar verkligen när han har fel. Alltså inte typ jag tycker så här, du tycker så där, därför har du fel. Jag menar när han verkligen har fel. Jag blir så arg när han verkligen har fel och fortsätter säga att han har rätt!”