Polska små potatisgynnare

Alltså, jag måste berätta den här grejen fast alla i min omgivning redan hört den. Men så här:

Ibland, på vissa släktmiddagar, kommer det lite skönt folk som alltid har intressanta saker att berätta, oftast världsfrånvända, fördomsfulla “sanningar” de “läst” eller “hört” någonstans. Som att det kommer lastbilar hit, till Sverige, fullastade med polacker som plundrar våra åkrar på potatis. Sedan åker de tillbaka till Polen och säljer det dyrt och tjänas storkovan på detta.

True fact.

Jag tycker att de intressantaste frågorna kring detta är “Hur plundrar man en åker utan att det märks?” (manuellt eller snor man en plog också?), “Hur stor är vinstmarginalen på potatis i Polen, inräknat bensinkostnad från Sverige och polsk arbetskraft?” och “Hur smugglar man lastbilar fullastade med svensk potatis till Polen?” (sticker till Tullen en slant antagligen).

Idag diskuterades detta över en fika på chauffis- och tjenishaket Lisas Café (det kan mycket väl heta något annat) på söder.

Trevliga – och uppenbart intelligenta – Mattias Vestin insåg att om polackerna i fråga tränar någon form av djur att plocka potatisen så tjänar de in arbetskostnaderna. Vilket djur plockar potatis? Vilket djur skulle kunna dresseras till detta? Ett förslag är sumpbäver men jag är inte helt övertygad. Får ta en tankevända till. Sedan är det jag som håvar in cash.

Dagen då Keanus ansikte stod still

Keanu. Vilken kille. Och vilken pangroll han har fått i The Day the Earth Stood Still!

Tänk efter – vad är Keanu allra, allra bäst på? Kanske bäst i världen till och med? Jo, att se totalt nollställd ut. Det kan vi väl alla vara överrens om?
Så ska man casta någon som alien som antar mänsklig form, rör sig som en robot och talar med monoton röst så bör man ju alltså haffa…Keanu!

Det har Fox gjort, och filmen kräver så oerhört lite av Keanu att det är en ren paradseger. Exakt samma saker som han brukar kritiseras för (sitt stela tal, intetsägande blick, obefintliga känsloregister) är här till hans allra största fördel. Fox är genier.

Sug på den här ordväxlingen och försök höra Keanus röst för ert inre:
“Do you feel pain?”
“My body does”

Det är ju genialiskt.

Summa: Jag trodde att remaken av 50-tals-sci-fin skulle vara värre faktiskt, och locka till fler ofrivilliga skratt. Det var ju inte på något sätt gripande, snygg eller tänkvärd men mer underhållande än, säg, snöblaskigt väder. Dessutom är det något roande med att se USA fortsätta göra filmer där USA räddar världen från ondska. Och jag älskar, kanske mer än något annat, klumpig och total oblyg produktplacering. Här i form av en LG-telefon och en Citizen-klocka. Både placerade lite för tydligt i bild, i en film som försöker kritisera vårt västerländska, konsumtionsfixerade sätt att leva dessutom.

Vackert. Så vackert.