Poltergeist's got nuthin' on me!

Idag ska jag på seans. Seans! Jag vill gå för att se alla som går dit. Jag vill se hur ett medium ser ut (säkert som en helt vanlig farbror i grå kofta men ändå…). Jag vill höra honom förmedla budskap från andarna.
Jag har fått instruktioner. Jag ska bland annat inte bli besviken om ingen ande vill kontakta just mig. Andarna har mycket att göra (?) och ibland kan de helt enkelt inte. MEN det kan vara så att den ande som kontaktar någon runt bordet också har några väl valda ord att säga som kanske kan ge just mig någonting också. Visdomsord.
Ska ladda nu och äta en stor andefrukost (Cheerios med mjölk). Sedan ska jag ta på mig andevänliga kläder, kanske second hand. Det borde de gilla. Kläder med “historia”. Jag har kanske en gammal brosch någonstans (tveksamt) och borde man inte bära hatt?
Återkommer med rapport från andra sidan. Stay tuned.

Semester-lajvet

Dags att åka hem från landet.

Har bytt tröja nu. Den andra, som jag hade tre dagar i streck, luktade grillrök, bastu och sommarfuktighet. En ganska behaglig doft förvisso men det är sista dagen på landet och jag borde väl markera det på nåt vis.
Så jag tar på mig en ren tröja.
Samma jeans dock, uppvikta till knäna. Jag är rädd att vika ned dem, helt säker på att det ramlar ut fästingar, myror och tallbarr då.

Jag är ensam i hela Disneystaden, som det här lilla området är. Inte helt ensam, förstås, eftersom A är med. Men vi är helt själva på hela herrgården.

Jag har kanske inte förklarat – det är en liten, skön stugby med fem stugor det här, och så en fet, präktig herrgård mitt i alltihop.
Man ser i stort sett aldrig till de andra stugborna, så tennisplanen, minigolfbanan och båtarna är oftast ensamma och lediga. Precis som herrgården där man kan spatsera runt med en käpp och leka godsherre, eller grevinna.
A har åkt ut i en av båtarna med ett fiskespö, på jakt efter middag. Igår grillade vi på herrgårdens lilla terrass, och såg rådjur och fladdermöss. Sedan blev det bad.

Bastun står mitt på den lummiga stranden och luktar alltid på ett visst, träigt sätt. A är väldigt förtjust i den lilla träbastun, som har sett, och luktat, likadant sedan, gissningsvis, sjuttiotalets glada bastudagar. Träfanéer, några trötta åror och så en krispig trälampa i taket. Igår tog vi ett nattdopp. Det är första gången jag gör nåt sånt.
Ett värdigt avslut.
Nu åker vi hem.

Semestersympatier

Jag ber att få tacka för alla uppmuntrande semesterord, och tips på att “skippa datorn”. Jag har valt att “skippa mobilen”, och datorn har jag bara satt på en gång om dagen ungefär. Jag tycker det är bra. Som en alkoholist som bara luktar lite på korken någon gång om dagen för att påminnas. Om glädjen och sorgen.
Jag har dock glädjande nyheter. Semesterkänslan har infunnits till 75% nu. Jag vet det därför att jag går upp innan nio av mig själv och känner mig utsövd. Och så har jag haft samma tröja tre dagar i rad. Igår var mitt hår så smutsigt att det kunde stå upp av sig själv. Brydde jag mig? Nej, jag satte på mig en aprikos skärm och så var det med den saken.
En sjuk grej var också att jag struntade i badkläder. Det har jag adrig gjort i hela mitt liv. Men det här gate-ade Wermdö-communitiet med tennisbana och minigolf är så privat och fint att man kan slippa oroa sig för eventuell flukt. Det finns kanske tre, fyra familjer här. Och alla håller sig för sig själva på ett fint och uppfostrat sätt. Man säger hej när man möts, kanske på väg till båtbryggan. Men mer än så är det inte.
Nu är det dags för sillunch.

Semesterkänsla uppnådd till 65%

Jag tror jag är på gång nu, med semestern. Idag steg jag visserligen upp innan nio, men sedan slackade jag hela vägen fram till lunch. Sommarpoäng!
Jag provade att knalla runt lite barfota, och jag tog med världens största, konstiga Hemmets Journal-korsord (hittade i stugan!) till stranden.
Sill till middag.
Ja, som ni hör så jobbar jag hårt på semesterkänslan. Skulle säga att den är uppnådd till 65%. Får jag grilla en gång till kommer den öka med 10% direkt, och om man sedan lägger till ännu ett fästingsbett så börjar vi närma oss relaxation.

Semesterskärselden

Det kräver mod, utålighet och disciplin att gå ned i varv och acceptera semestern.
Man får kväva impulserna att aktivera sig för sakens skull, att ringa samtal, kolla mail.
Man får stå emot skräcken inför naturens tystnad som jag fortfarande tycker är väldigt, väldigt spooky.
Man får försöka att inte freaka ur inför flugor, bin och mördarsniglar.
Man ska döda allt som har med de vardagliga vanorna att göra – endast då kan man nå semesternirvana – alltså avkoppling. Det är svårt, det tar lite tid

Har varit ute med ekan. Två timmar, tror jag. Blevb skrämd av en fet trollslända, stor som en bofink!
Har plockat hallon och röda vinbär från busken och langat in dem i munnen.
Har börjat lägga ett 750-bitarspussel.
Har hunnit upptäcka en fästing på foten. Blev vansinnig och hackade ihjäl den med det redskap som fanns närmast till hands – fjärrkontrollen.

Det är skärselden, det. Man måste göra sånt utan att tänka “nu gör jag som man ska göra på semestern”.
Man ska bara göra det. Svära på bin, muttra om “badjävlar” och sluta tvätta håret. Idag har jag haft mysbrallor och skärmmössa. Skärselden, som sagt. På väg till målet – semesterfrid.
Snart där.

Tre solar

Allvarligt, är det lite sol som skymtar?
…tänker jag och kastar ned tre linnen och två klänningar i packningen. Om inte det är definitionen av optimism så vet jag inte vad som är det.

Skärgårdsdoktorn kan komma

I morgon blir det skärgården. En vecka på Värmdö. I regn. Jag packar…

* Alfapet
* Pussel
* Gummistövlar
* “Myssockor”
* “The Dirt” i pocket

Den skummaste skärgårds/semesterpackning världen skådat. Det kommer bli som ett slags Big Brother-vecka. Instängd i en regnig stuga mitt i ingenmansland. Självpåtagna “uppgifter” såsom att “lägga 1000 bitarspussel före lunch”, och “göra anagram av Alfapetbokstäverna”.

Kommer ju sluta med att någon (jag) går bananas och börjar skriva samma mening om och om igen på en skrivmaskin och sedan är det kökskniv och REDRUM för hela slanten antagligen. En människa kan liksom bara ta SÅ mycket regn i skärgårdsstuga.

Jag packar också ned ett paket med fem smördegsplattor som jag hittade i frysdisken på ICA. Tänkte göra croissants.
Ja, ni hör ju att det inte står helt rätt till.
Om ni inte hör från mig inom fem dagar så skicka skärgårdsdoktorn.

"Ali Baba och de fyrtio rövarna"

Passformen är en ny blogg. Den handlar om härliga jeansrövar. Jag rekommenderar den.

"Det var antingen kärlek eller hämnd"

Jo, jag vet att ordet “utrensing” har en negativ klang, men det är tyskens fel och inte mitt. Jag vill nämligen rensa bort folk på Facebook. Jag tycker om ordning och reda. Jag gillar att ha städat omkring mig. Varför ska mitt vängalleri på Facebook skilja sig från resten av mitt upprensade liv?

2. “X vill skära handlederna av sig men vågar inte. Hatar sin egen feghet” (Ja, samma suicidala person jag nämnt tidigare)

3. “X längtar efter sooooolen!“

Rekommenderar för övrigt frukost på String (65 kronor för en buffé som kanske inte matchar en hotellfrukost men i alla fall ett B&B) och filmen Rocket Science som finns ute på DVD nästa vecka. Handlar om en liten gosse som stammar. Han stammar så mycket att han knappt kan säga sitt enstaviga namn “Hal”, men ändå blir han övertalad av det käcka overachiever-barnet Ginny att ställa upp i skolans debattlag.
Filmen var en av de största behållningarna på förra årets filmsfestival för mig, jag minns särskilt repliken “Det var antingen kärlek eller hämnd, jag vet inte riktigt vilket. Vilket det än var så fick det mig att kasta en cello genom ett fönster.”
Och det är ungefär det filmen handlar om. Hur vet man om man är kär, och hur gör man så att känslorna – vilka de än är – inte tar över och får en att göra dumma saker (som att kasta en cello genom någons fönster).
Lägg till high School-miljö. Charmig, vattenkammad gosse i huvudroll och äkta American Independent-smak.
Rocket Science – en höjdare.

Listtillägg – skön snubbe!

Jag glömde ju att nämna en riktigt skön snubbe i listan nedan. Bill Nighy kvalar såklart in, tillsammans med Svante Grundberg, i “skön snubbe”-kategorin.
Han har nån slags reumatism som gör att han hälsar på en med enbart pekfingret och långfingret (fast Disney-tjejen ljög och sa att det var för att han är “blyg”).