Nervösa nysningar

Nu är jag sådär nervös igen. Varför? Jag måste gå till botten med det här. Jag ringer A och han kollar på Aktuellt.
Jag hörde om statsbesöket på radio idag. P1 använde frasen “de politiska högdjuren”. Typiskt P1. A är lite frånvarande för att han kollar på Aktuellt. Han säger att de talar om “den politiska eliten”.
Blir jag nervös eftersom han låter frånvarande? Jag vet inte. Kanske är jag nervös för att jag har så många deadline att möta att jag faktiskt glömt bort hur många de är. En sak i taget tänker jag och tar en klunk te. En sak i taget.
Så har jag ont i huvudet också. och så nyser jag. På morgonen låter jag som en snorig sexåring. En sån som rycker en i armen och med igentäppt näsa babblar “Vet du, jag, vet du vad jag gjorde, vet du, vet du det?”
Snoriga ungar.
Idag hoppade jag dessutom in som vikarie på City. Liiiite dålig tajming med tanke på allt jag har att göra. Hela dagen gick ju åt till att vikariera, liksom. Det började med “Du får åka på presskonferens för Hej hej sommar“.
Okej.
Presskonferens är soft, tänkte jag. Man sitter och bläddrar lite i ett infoblad medan någon nervös PR-människa pratar på.
Kom till SVT och möttes av en glad pressperson som sa “City, vad bra. Här är Nic Schröder“.
Hej, hej.
Det var ingen presskonferens, det var en intervju.
Okej.
Jag gillar i och för sig sånt. Det är då man tvingas skärpa sig.
Jag gillar den killen. Nic. Han verkar ju lida av ADHD när man ser honom i rutan, men han gav ett samlat, trevligt och proffsigt intryck. Jag hade gärna hängt med honom på hans lokala pizzeria i Helsingborg, eller nåt, där han liksom är som han är mest, kan man tänka.
Han är säkert störtskön.

Så varför är jag nervös?