P visar vad vi anser om Vaxholm.

Skön bild som inte har något med skärgården att göra. Förutom att den är tagen där.

Vaxholmsresan blev en bluff. Båtresan dit var det bästa med utflykten; lite kex, lite juice och ett par partier Stress. Jag gillar Stress. Stress är det bästa kortspelet. Fast man borde alltid köra det med minst två kortlekar.
Det första vi gjorde när vi steg i hamn var att garva högt åt alla “turister” som fastnat för “första bästa hak”, som visade sig vara svindyra små ställen vid kajen, som stoltserade (ja, stoltserade) med “kaffe och bit 52 kr”. Plastdukar, vita plaststolar. You know the drill. Vi skrattade åt alltihop. Ha! Turister!
Sedan gick omkring på ön (halvön?) i jakt på något att äta. En trevlig matbit. Skärgårdslunch. Kanske fisk? Men allt vi hittade var ett ställe som sålde strömmingsmacka för 30 kr och det verkade, just då, inte alls gott nog. Stället hette “Strömmingslådan”.
Efter någon halvtimmes knallande fick vi se oss besegrade. Vaxholm is for tourists. Vi fick helt enkelt sätta oss på en vit plaststol på restaurang Moby Dick och kolla igenom en smutsig, flottig och tummad meny och beställa lunch av förrättsstorlek för en hundring. “Isvatten 7 kr”. Vi hade inget val.
Fucking Vaxholm. Nästa gång ska jag åka längt ut i skärgården, bort från alla pengastinna dorks. Kanske borde vi hållt oss till originalplanen som var Utö.

Förresten – och detta är en fråga till den allmäna publiken – när man spelar Stress, och kommer till ett sånt här läge (dvs ingen av oss kan fortsätta lägga och vi har båda slut på kort), vad gör man då? Vilken är den allmäna regeln?

• Postad 2007-07-16
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 6

Etiketter None