"I sina bästa år"

Idag ska jag och P ta Waxholmsbåten till Vaxholm. Väl där ska vi gå runt på ön, inta en enkel lunch och kanske kaffe med dopp. Jag har packat ned Ballerinakex, fyra-i-rad i resestorlek och en kortlek. Jag har också med mig solskyddsfaktor. Kanske badar vi, men vädret verkar opålitligt.
Satan i gatan vilken mogen, trettioplus-dag det här kommer bli!

Förhoppningar:
a) någon av oss säger “Stockholm är bra vackert på sommaren” utan ironi.
b) någon av oss påpekar att vi står i “fören” och att vi kanske borde gå till “aktern”.
c) Jag köper en drejad tekopp med handmålade svalor på för att det är ett konstverk, som man också kan använda.
d) Jag tar mitt förnuft till fånga och inser att det jag just sagt är a fucking lie och lämnar konstnärsbutiken illa kvickt.
e) Vi konstaterar båda två att det här måste vi göra om och att man inte tänker på hur lätt det är att ta sig ut i skärgården.

Var la jag nu mina bekväma vita sweatpants med lös resår, min solskärm, magväska och Ecooskorna? Ah, här är dem. Ses senare.

När går det över?

Drömmer fortfarande sorgdrömmar. I natt drömde jag en skum grej; att skolgården man ser från pappas fönster var en upplöjd åker. Jag stod och såg på den då någon sa “Han kommer inte att plöja mer. Men var inte ledsen, nu är han kungarnas kung istället”.
Vaknade och kände att jag liksom hade svårt att andas. När går det över? Varje gång jag tror jag är helt återställd och okej blir jag motbevisad. Det kommer tydligen ta tid. Snart är det en månad sedan han försvann.