Våra vänner djuren

Är detta det yttersta beviset på att “hålla handen” är ett universellt uttryck för närhet?

"80-talets kanske viktigaste plagg"

På förekommen anledning… Yes box! Det är lite Ztv i ropet just nu. Tanken är att satsa på lite nya förmågor, som då det begav sig, och man kan väl säga att jag är en. Jag har skrivit ett tv-program som heter POPFAKTA: Cosbytröjan. Det är jätteroligt. Alla kommer att älska det.
Jag, och fyra andra “team” har gjort varsitt program under vinjetten “100 Lax”. Det är vitt skilda saker det rör sig om. Vårt program är nog minst trendiga och minst begripliga för kidsen av dem alla. Men förhoppningsvis är det roligt, i synnerhet för alla runt trettio. Det handlar om Cosbytröjan, 80-talets kanske viktigaste plagg. Det blir en historisk genomgång och diskussion med experter. Se det på Ztv den 26 april kl. 22:00!
Jag själv syns inte i programmet alls, men idén är min och manuset är mitt. Här är en bild på mig, programledaren Fia och Stealing Shots-killarna som sköter allt det tekniska. Robban och Yasse heter de.
(Till alla gamla läsare: ledsen att jag tjatar om det där programmet i tid och otid.)

FÖLJETONG: En trubadurs födelse. Del 10

Den sista lektionen! Kennet har haft sin sista lektion på ABF! Hur ska det gå för vår trubadurvän ute i den kalla, hårda verkligheten? Känner han sig stark nog att stå på egna ben, långt bort från läraren Jannes varma toner?

Hur känns det?
– De är tråkigt. Det är ju alltid. Jag menar, det finns en anledning till varför man går på kursen och spelar i en grupp, med lärare när man lika gärna kanske skulle kunna gå nån typ av papperskurs, distanskurs eller kassettkurs av något slag. Men det finns en anledning till varför man går i grupp och träffar en lärare.

Vad menar du? Vilken anledning då?
– Man behöver ju den pushen! Även om saker och ting står skrivet finns det ingen att fråga. Man kan inte säga “vad menar du med det här, kassetten?” eller “Nej, nu försod jag inte, kassetten?”. I så fall måste det vara en väldigt typ av avancerad kassett. En data-kassett.

Är du trubadur nu då?
– Svarade inte jag på den frågan förra gången? Jag bibehåller den ståndpunkten.

Hur går det med Fredrik Åkare-låten?
– Inge bra. Jag håller på att öva in A-moll och D-moll men har inte riktigt kört D-moll och G7 ännu. Jag har inte någon kurs att bli att peppad så det är lite trögt.

Hur kommer du att försöka behålla flowet i ditt spelande, nu när du inte längre har kurskamrater som sporrar?
– Det är kul att spela, för det första. Sedan har jag ju gig uppstakade så jag måste ju köra på. Måste dessutom hålla kvar det som jag lärt mig för att tampas på fortsättningskursen sen i höst. På den kommer det ju folk som spelat tidigare men som känner att de är bättre än nybörjarkurs. Så nu kanske det blir att man börjar fortsättningskursen och blir typ sämst! Men jag tror Janne går efter ett visst schema. Har man fått godkänt på hans nybörjarkurs så ska man platsa på fortsättningen.

Man får ju försöka lita på Janne.
– Jag litar på Janne för fullt. Jag ska öva in ackorden som behövs. Det ska bli mer rock ‘n roll på fortsättningskursen. Vi ska lära oss rock ‘n roll-ackord.

Vilka låtar?
– Vet inte. Rock ‘n roll-låtar. Janne snackar ju väldigt mycket om Metallica så det kanske blir nåt sånt? Han hade visst sett en dokumentär om dem nyligen. Han tog upp den ett par gånger.

Några nya, uppsatta mål nu när kursen är avslutad?
– Det är väl inga uppstakade mål utan jag kan tänka mig att det kommer vartefter. Ett mål som jag var vad gäller trubadurstilen är att skaffa ett axelband så att man kan stå och sjunga och gå omkring bland folk, ställa sig lite bakom och spela.

Kan du avslöja något om planerna inför de kommande gigen?
– På farmors fest hade jag tänkt skriva nånting också men jag vet inte om jag ska skriva ihop nåt eget eller ta nåt välbekant. Det är ju ändå lite avancerat. Till midsommar blir det lite roliga, välkända grejor. Små grodorna och sånt där. Jag har en annan idé också. Alternativet.

Vad?
– Ute på landet finns det en gubbe som alltid brukar spela på midsommar. Han har en propeller på huvet. Håkan heter han, han är schysst. Alternativet, om jag känner mig riktigt säker, är att lira ihop med honom. Det har hänt förr att folk har lirat ihop med honom och jag kan de flesta låtarna som han kan. Då skulle jag kunna spela med Håkan…och kanske med tiden ta över. Undrar om jag får ärva kepsen med snurran? Eller så skaffar jag mig en egen gimmick, typ en hatt med händer som applåderar, vore inte det schysst? Alltså bara för midsommargigen då. Jo, det tror jag är bäst, att skaffa en egen stil…

Jazzhands önskar Kennet all lycka och framgång, och hänvisar eventuella bokningsförfrågningar till caroline@meny.nu

Random skvaller

1. Emilio Ingrosso ska skriva en bok där han ska göra upp med alla som felaktigt hängt ut honom, eller baktalat honom eller varit dumma mot honom i största allmänhet.
2. Det är väldigt många skådespelare som åker fast för hustrumisshandel nu.
3. Det är väldigt många bistros i stan. Värsta Paris. Men bara en (så vitt jag vet) som har räkcocktail.
4. Den där turbanmodet som var på gång verkar ha kommit av sig.
5. Den där farsen/revyn om bröderna Marx (?) man ser hideous annonser för i tidningen. Eva Rydberg som Harpo (?), Kim Sulocki (?) som Chico, Ola Forssmed (?) som Groucho (?). Det som förvånar mig mest är att det finns en publik för detta. Det som förvånar mig minst är att manus är skrivet av Åke Cato och att det hela är regisserat av Adde Malmberg.

Laughter around the world!

Ett gammalt projekt som jag och kompisen Kennet haft länge är att samla roliga tv-program och sketcher från hela världen och kolla på tillsammans med vänner under parollen “Humor från hela världen”. Min pappa har till exempel en serie med obegripliga ryska sketcher som alla går ut på att tre luffare ska bränna eget, men det går alltid åt skogen.
Fleksnes får givetvis representera Norge. Mr. Bean får representera England så att alla som hävdar att “engelsk humor” är bäst kan få sig en välbehövd tankeställare.
En humor som jag inte alls är bekant med, men gärna skulle vilja undersöka närmare är den spanska. Det här lilla smakprovet från Jonas och Peter bådar väldigt, väldigt gott.

Min idol och jag

På förekommen anledning:

Här skulle min intervju med den fantastiskt charmiga, smarta och alltigenom trevliga Mary-Lynn Rajskub kunnat vara med. Men så blev det inte, det blev fokus på Kiefer och hans chefer. Det blev okej ändå, tycker jag. Mary-Lynn borde få upprättelse. Men säg den “tjejtidning” som vill sätta henne på omslaget? Samhället är skevt.
Och hon som sa så fina saker. Hon började till exempel sin karriär som ståuppare. Vi hade en fint, litet samtal om ståupp, kvinnliga komiker och kvinnoroller i tv. Tills den galna tysken la sig i och skrek “But I dont care about any of zat!”
Alltid tyskar.

Här är en annan fin liten historia om en gul familj. Jag är ganska förtjust i den, myself. Mest för att jag minns tillbaka på den dagen med värme – dagen då jag fick trycka både Yeardley Smiths och Matt Groenings hand. Den ena så liten, så liten och den andra så stor och slapp. En glädjens dag. Jag kommer minnas den för resten av livet. Tryck Matt Groenings hand – sedan dö. Ungefär så.

Min idol och jag

På förekommen anledning:

Här skulle min intervju med den fantastiskt charmiga, smarta och alltigenom trevliga Mary-Lynn Rajskub kunnat vara med. Men så blev det inte, det blev fokus på Kiefer och hans chefer. Det blev okej ändå, tycker jag. Mary-Lynn borde få upprättelse. Men säg den “tjejtidning” som vill sätta henne på omslaget? Samhället är skevt.
Och hon som sa så fina saker. Hon började till exempel sin karriär som ståuppare. Vi hade en fint, litet samtal om ståupp, kvinnliga komiker och kvinnoroller i tv. Tills en farbror la sig i och skrek “But I dont care about any of zat!”

Här är en annan fin liten historia om en gul familj. Jag är ganska förtjust i den, myself. Mest för att jag minns tillbaka på den dagen med värme – dagen då jag fick trycka både Yeardley Smiths och Matt Groenings hand. Den ena så liten, så liten och den andra så stor och slapp. En glädjens dag. Jag kommer minnas den för resten av livet. Tryck Matt Groenings hand – sedan dö. Ungefär så.

Londonrapporten – tiggare och idioter

Rapport från London:
1. Bönestilen syns här och var bland stadens smutsiga tiggare men är inte alls lika utbredd som i Stockholm, och Paris. Där skulle jag vilja påstå att Stockholm ligger före kontinenten.
2. Samma gamla galna tyskar på pressjunketen med Keira Knightly och Orlando Bloom. Mongotysk som tog över hela intervjun frågade bland annat “But you have anorexia, yez?” och “Have you got a five-year-plan for your life?”. Nej, har du, svarade Keira och han sa “Nej, naturligtvis inte”.
Fan, alltså. Om tyskar hade fått styra världen hade vi levt i kaos idag.
Som vanligt en och annan mystisk liten asiat i gruppen. Denna gång en bedårande liten kinesiska med en stor, uppstoppad nallebjörn som brosch. Hon frågade “I saw you in magazine. You wear nice, Chinese dress. Do you agree?”.
Japanskan var skön och rakt på sak (eller så rak man kan vara på japanskengelska): “You hate when journalists write things about you that are not true?”
Tja, gissa vad hon svarade.
3. Orlando skön stil men svår att få grepp om. Trött på skriverier antagligen, och snackar därför bara floskler och tunna meningslösheter.
4. Keira ligger nu på listan på Folk Jag Intervjuat och Vill Bli Vän Med, tillsammans med Keri Russell, Maggie Q, Mary-Lynn Rajskub, Ben Affleck och i viss mån Carolina Gynning.
5. Dessa tyska journalister alltså…

Londonrapporten – tiggare och idioter

Rapport från London:
1. Bönestilen syns här och var bland stadens smutsiga tiggare men är inte alls lika utbredd som i Stockholm, och Paris. Där skulle jag vilja påstå att Stockholm ligger före kontinenten.
2. Samma gamla galna tyskar på pressjunketen med Keira Knightly och Orlando Bloom. En som dominerade hela intervjun frågade bland annat “But you have anorexia, yez?” och “Have you got a five-year-plan for your life?”. Nej, har du, svarade Keira och han sa “Nej, naturligtvis inte”.
Som vanligt en och annan mystisk liten asiat i gruppen. Denna gång en bedårande liten kinesiska med en stor, uppstoppad nallebjörn som brosch. Hon frågade “I saw you in magazine. You wear nice, Chinese dress. Do you agree?”. Så sött!
Japanskan var skön och rakt på sak (eller så rak man kan vara på japanskengelska): “You hate when journalists write things about you that are not true?”
3. Orlando skön stil men svår att få grepp om. Trött på skriverier antagligen, och snackar därför bara floskler och tunna meningslösheter.
4. Keira ligger nu på listan på Folk Jag Intervjuat och Vill Bli Vän Med, tillsammans med Keri Russell, Maggie Q, Mary-Lynn Rajskub, Ben Affleck och i viss mån Carolina Gynning.

Vikten av humor vid restaurangbesök

En rolig grej med Bistro Berns är att de har räkcocktail på menyn. Fatta! Räkcocktail! Det vilar något oerhört skönt över beställingen “En räckcocktail, tack!”. Givetvis beställde jag en under mitt besök. Hade de haft pepparstek och glassbomb på menyn hade jag beställt det också. I min värld hade det signalerat en speciell sorts humor som jag verkligen uppskattar, och som dyker upp alldeles för sällan.
Varför har man räkcocktail på menyn? Jag tror att man tänkt så här: Vi ska öppna en bistro. Vi vill att den ska vara fransk. Inte trendigt, fransk så där som typ Bistro Nouveau. Utan klassiskt fransk. Man ska kunna beställa klassiskt, franska maträtter. Okej att räkcocktail inte har samma klang på svenska, men vill vi vara genuina får vi stå ut med det.
All cred till Bistro Berns för modet. Nu hoppas jag bara att någon krog återinför glassbomben på menyn.