Endast en lektion återstår av Kennets trubadurkurs på ABF. Hur ser han på sin musikaliska resa hittills? Och är målet i sikte?

Hej, hur står det till?
– Jo, det är bra, har tvättstugedag idag. Lirar lite gura mellan passen.

Det blev ju inte av att du gick på senaste lektionen…
– Nä, jag hade feber. Jag var ju i London förra veckan och kom hem med en förkylning. Säkert engelska sjukan. Närå, men Jag var på väg, tänkte bita ihop och åka in men så kollade jag på klockan och den var tio över sex. Jag hade inte tänkt på tisdsomställningen från London!

Aj då.
– Ja, Så jag stannade hemma. Synd. Känns trist. Nu vet ju inte jag var de andra ligger någonstans! Vilket ackord håller de på att lära sig? Det är ju inte så att jag kan gissa mig till det. Tjena, det finns ju hur många som helst.

Okej, så nu har du bara en gång kvar. Hur känns det?
– Det känns väldigt vemodigt därför att vi har ändå bondat så bra i gruppen. Det verkar som om intresset finns hos många att fortsätta. Förutom hos kärringen som lite skämtsamt frågade om man inte kunde få gå om nybörjarkursen istället. Men gubben och rejvaren verkar intresserade. Och jag ska gå fortsättningskursen, det är spikat. Helt klart. Efter sommaren.

Hur ska du hålla trubadureriet levande under sommaren?
– Det blir mycket på egen hand. Jag tänker finslipa de kunskaper jag redan har. Det bli lite större evenemang också; farmor fyller åttio, då måste jag ju köra någonting. Sedan är det midsommarafton, sedan fyller en kompis trettio. Så jag har några gig på gång. Rätt stora gig faktiskt. Jag vet inte om jag ska våga ge mig in på sånt jag inte blivit coachad i när jag ändå kör så pass stort. Jag håller mig till det jag kan, jag har ju ändå en rätt stor repertoar.

Vilken är din favorit, den du gör bäst?
– Flickan i Havanna. Den är så fin. Två som funkar rätt bra är också Idas sommarvisa och I natt jag drömde. Jag kör fingerspel på den, så där måste jag vara koncentrerad hela tiden. Jag skulle gärna vilja få till Den första gång jag såg dig och Kapitalistsången som jag vill spela för mina borgarsläktingar. Håller på att lyssna på den nu för att lära mig rätt betoning och så.

Den ultimata trubadurlåten är ju Fredrik Åkare. Har du vågat dig på den?
– Ja, det har jag gjort. Jag har satsat. Man måste ju våga satsa. Jag har kört den och det går helt okej! Så att jag är inte orolig för det även om den inte sitter helt. Det är lite som när man sjunger karaoke. Man hör musiken, man har texten och visst, det går att sjunga med men de flesta har problem med verserna, även om de kan refrängerna. Men sjunger man en låt som man helt kan så sätter man den mycket bättre. Förstår du hur jag menar?

Ja.
– Som när jag sjöng My Way. Det hörde du ju då? Eller när du sjöng Born in the USA. Där visste ju du precis hur du skulle betona eftersom du kan den så väl. Men om jag hade sjungit den hade det blivit monotont.

Har du gjort något för att bättra på din trubadurlivsstil?
– I London köpte jag en stilig hatt. Man blir väl alltid lite härlig om man har hatt och gitarr?

Du har inte funderat på att gå upp i vikt, som alla stora trubadurer?
– Jo, fast inte ännu. Jag är fortfarande singel vet du.

• Postad 2007-03-29
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None