Kennet Sälling har haft sin tredje gitarrlektion någonsin. Målet att bli trubadur kvarstår men vägen dit är inte lika tydlig längre…

Hur gick det på lektionen igår?
– Det gick bra. Det var intressant, mycket givande. Kom dit, träffade samma tjej i hissen igen. Kommer fortfarande inte ihåg vad hon heter. Kommer förresten inte ens ihåg vad läraren heter. Kanske Janne? Jag har inte antecknat det. Vi pratade i alla fall i hissen. Hon hade inte övat på läxan. Vi är färre nu, vi är bara sex stycken. Det har minskat från kanske tolv. Men det är trevligare så. Jag har även köpt en elektrisk stämapparat och det fanns en gubbe där som blev imponerad av den, han la sin gamla stämgaffel på bordet och visade hur mycket större och klumpigare den var.

Vad spelade ni?
– Tom Dooley är fortfarande nåt vi kör emellanåt. Måste ladda ned den så jag kan höra hur den egentligen låter. Spanien är en annan som vi kör. Vi testade också He’s got the whole wide world in his hand. Det var svårt kan jag säga dig. Sedan körde vi fingerspel.

Vad betyder det?
– Man håller ringfinger, mellanfinger och pekfinger på de understa strängarna och de drar man samtidigt med, och så skiftar man tummen på de tre översta strängarna beroende på ackord. Det blev väldigt avancerat. Jag och panchokärringen med en gammal loppisgitarr var sämst i klassen. Hon var nog sämst men jag låg bara snäppet över vilket kändes helt värdelöst. Jag märkte det på läraren. Han bah “Okej…ja, det lät väl bra”..och man förstod att han menade att det inte ens var lönt att rätta oss.

Är det så?
– Ja. Just nu battlar jag om vem som är sämst av mig och panchot. Det är mellan oss det står. Bäst i klassen är gubben faktiskt men han spelade ju på 70-talet också så han kunde lite ackord sen dess. Sedan tycker jag att det är lite fuskigt, för jag har stålsträngad gitarr och det är mycket svårare än nylonsträngad gitarr. Gubben har nylonsträngad gitarr och mycket bredare greppbräda.

Vad har kärringen för gitarr?
– Miniatyrgitarr av nåt slag. Den låter för jävligt.

Hur ser hon ut?
– Hon har fluffig pottfrilla, man ser inte riktigt hennes ansikte när hon hukar sig över gitarren. Hon är alltid röd i kinderna för det låter så dåligt när hon spelar och hon skäms för det. Jag klappade händerna lite när hon spelade för jag tyckte så synd om henne för det lät så dåligt.

Har du gjort nåt i klädväg för att bättra på trubaduschanserna?
– Jag har lagt det lite på is. Jag måste begränsa mina investeringar till att se om jag blir trubadur över huvud taget, det är därför jag inte köpt ett gitarrfodral ännu heller. Nu är jag uppe i två tusen kronor som jag lagt ut på kurs, gitarr, stämapparat, plektrum och gitarrboken… Nu avvaktar jag och köpa gitarrfodral tills det funkar. Just nu låter det för jävligt.

Det låter som om du tappat lusten lite?
– Det är väl som med alla typer av prestationer, idrottsprestationer eller vad som heslt, man har sina motgångar. Men jag väntar på mitt flow. Jag måste öva mer men jag kan ju inte öva mer nu för jag får så ont i fingrarna!

Ojdå.
– Det är inga problem att ta ackorden, problemet är att jag kommer emot de andra strängarna och inte trycker in tillräckligt hårt. Man måste trycka på ett precist sätt, det är skitsvårt att få till. Det är mitt problem, det är där mitt problem ligger. Jag måste bearbeta det hela mentalt också. Som det känns nu är jag jävligt tveksam till om det blir nåt komp till midsommar.

Skulle det hjälpa med en filthatt?
– Inte i det här läget.

• Postad 2007-02-14
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 2

Etiketter None