Solljus mellan grenarna och löven som kittlar näsan, kittlar kinden. Jag känner att det bränner men jag ligger kvar. Vill inte flytta mig, inte ens en enda millimeter.
Då och då kommer en vind som kylen benen, kyler de bara fötterna i gräset, smeker håret. Tjejerna bredvid, de som har möhippa, börjar fnittra mer och prata högre. De är glada och spelar dålig musik medan de leker lekar och dricker champagne. Jag vill inte flytta mig en enda millimeter. Jag vill ligga kvar under den stora almen hela dagen, kisa genom solglasögonen och genom grenarna och löven. Bosätta mig på filten. Och så blir det också. Timmarna går, vindpustarna blir fler och lite kyligare men solen stannar kvar, säger att vi inte behöver skynda oss. Att filten är vårt hem ett litet tag till.
De färska bullarna hinner bli solvarma och perfekt kladdiga innan vi äter dem. Killarna som kastar frisbee hinner kasta klart och juicen drickas upp innan vi skakar filten och går.
Försommar, tänker jag. Hoppas att det här bara är en försommar. En föraning om den riktiga sommaren. Den som vilar runt hörnet och som menar allvar, helt utan försiktiga vindar, utan bara sol.

• Postad 2014-05-26
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None